Stilic

Önskelista

2010-05-20T21:44:00.001+02:00

1. Få barn.
2. Att min kille ska fria.
3. Att nya jobbet blir av.
4. Sjukt bra förhandlingsresultat.

That's it. Det är det jag vill ha.

Philippe Cramer

2009-12-14T21:15:00.002+01:00

Så som jag vill ha Philippe Cramers ringar! Måste goggla om de finns att köpa på nätet...

http://www.philippecramer.com/

Badrumsinspiration

2009-12-02T20:21:00.004+01:00

Tapet från Tapetorama, Cole & Son: Hick's Hexagon 66/8056 i guld, svart och vitt.

Blankt, svart kakel med vit fog. Från Svenska Kakel.

Gula 50-talslampetter som jag inte har någon bild på.

Glee - det nya SATC

2009-11-26T21:55:00.005+01:00

Någon borde spöa upp de som producerar Glee för darn vad den serien är usel.

Men. Jayma Mays gör att jag förlåter allt. Jag har en ny idol. Hennes kläder är helt osannolika. Allt matchar. Kjol, blus, brosch, halsband. Tutti. I loves it!

Allt är förlåtet Comhem

2009-11-10T16:40:00.002+01:00

Det är nästan så att jag är redo att förlåta jävlarna från Comhem, dessa ondskans axelmakter.

2009-11-10T16:38:00.000+01:00

Fredagsunderhållning för debila förortsbor

2009-11-02T15:25:00.003+01:00

Snart är sagan om min söndagsunderhållning all, för jo, det blir så när man bor i förorten. Då kollar man på Ensam mamma söker och förfasas över det där 40-åringa russinet som jagar 22-årigt lammkött. Då gnider man skadeglatt de små svettiga händerna mot varandra i smyg när Mongo-mulle från Meckarboda får åka hem med en klump i halsen till tonerna av Regn hos mig efter att ha blivit veckans offerlamm på mammornas styckbord.

Då är det tur att det finns back-up i form av ny, högkvalitativ underhållning. Prankmonkey recenserar elegant SOS Gute som, med Prankster-mått mätt, verkar vara helt i klass med den vettlösa svenne-spya som är precis vad som behövs för att hålla förortsborna (undertecknad inräknat) i schack på helgerna. Sweet. Tack för tipset.

Söderspotting

2009-10-23T16:17:00.003+02:00

Det är något bekant över henne när hon kommer in. Något i intensiteten som avslöjar henne . Och sonen är söt som socker. Sedan rullar Figge in på caféet. Och jag smyger som en stalker.

Den stora resan

2009-10-20T20:18:00.003+02:00

All den där upprördheten som var, innan serien startade. Jag vet inte hur det egentligen var med betalningen till Himbafolket, och om Eyeworks verkligen betalade dem en näve glaspärlor ungefär (vilket stinker om det var så). Men upprördheten kan inte finnas kvar längre. Inte med all den respekt som visats värdfolket. Inte med den finkänslighet som man får kika in i deras vardag. Så som jag skulle ha velat vara med. Vara där och lära mig hur ett helt annat perspektiv på livet får min egen vardag att te sig annorlunda. Hur omtanke och nyfikenhet kan förändra.

Överhuvudtaget är en av de finaste sakerna man kan göra att lära sig förstå någon annan.

Vår vardag är mer teknologisk, den här är mer social, säger Birgitta i näst sista avsnittet. Och det känns lite som att jag eller vi missar en del av vårt liv som det hade kunnat vara. Det kollektiva ansvaret har försvunnit en aning. Vi är alldeles för mycket bara inne i oss själva, i vårt eget. För lite omtanke om alla andra.

Men den där Morafamiljen alltså... De är fanimig bara för mycket. Böla över att man har ihjäl en gris som tecken på respekt och som mat. Ursäkta mig, men då ska ni inte äta några andra djur hemma i Sverige heller. Mjäkiga jävlar.

Själv bölar jag för att de är så jäkla fina mot varandra. Mjäkiga jävel.

Vad betyder din vikt för dig?

2009-07-25T20:46:00.004+02:00

Reblo och Bea listar sina dieter. Jag har ju dessvärre amnesi och kommer inte ihåg vad jag åt till frukost ens, men jag tror inte att jag någonsin har kört någon diet på fullt allvar, förutom för två år sedan när jag blev guldmedlem i Viktväktarna. Och säkert något annat försök när jag var i slutet av tonåren och var tillsammans med djävulen själv. Djävulen, som kunde komma med kommentarer såsom: "Nej vadå? Alltså jag menar inte att du är fet, bara att man kan se dina celluliter i den där kjolen". Jojo, fucker.

Någon gång i lågstadiet gick man till sjuksyrran på skolan i syfte att kontrollera om allt stämde, någon slags rutin-check up antar jag. Hörsel, syn, längd, vikt, shit like that. Jag minns (min senilitet till trots) att vår skinntorra syster spottade på kristallkulan och siade att jag skulle väga runt 54 kg när jag blev vuxen, varpå jag minns att jag tyckte det lät som en elefantvikt. Det visade sig emellertid att hon hade tämligen rätt, den gamla skatan. Nuförtiden väger jag mestadels 54 kg plus minus ett par kilo. Mitt all time high ligger på 60,5 och som minst har jag vägt 48.

Det lustiga med vikt är att oavsett vilken vikt jag än har haft, och det diffar ju då alltså på 12,5 kilo, vilket är att betrakta som tämligen mycket, så har jag aldrig någonsin upplevt mig själv som smal. Däremot tror jag, om jag skulle väga 48 kg idag, att jag skulle göra det. Jag upplever mig som smal redan vid 54. Men det är som att man är inprogrammerad på att tycka att man väger för mycket, oavsett hur lite man än väger. För i ärlighetens namn - en vikt på 55, vilket jag väger idag, och ett BMI på 21 är definitivt inte fetma.

Det skulle vara enormt skönt att låta vikten och formen vara en icke-fråga. Att det fanns andra saker som upptog ens sinne, men inte just mat, träning och utseende. Det skulle vara skönt att lägga min tid på annat. Mitt bokprojekt, tex. Men det är det inte idag, en icke-fråga alltså. Jag undrar hur mycket tid man lägger på att fundera, planera och modifiera sin vikt under, säg en månad? Vad tror du?

Apropå SVT2s gitarrkväll

2009-06-13T20:51:00.003+02:00

Vem är vem?

Meatloaf eller Yngwie?

The Wave

2009-06-03T23:01:00.003+02:00

Vaaaaarför jobbar jag inte på ett så kreativt företag som Google? I detta nu sitter jag och tittar på en developer's preview av Googles kommande produkt Google Wave, och den är revolutionerande. Demon är 1:20 lång, men jag lovar att det är värt att titta på den. Däremot är jag säker på att vi, på mitt teknikfientliga företag, aldrig kommer att använda denna. Det är väl baksidan med ett så ambitiöst projekt som the Wave - det är så mycket att mindre tekniskt intresserade individer kan bli avskräckta vid rena åsynen av den.

Det är e-mail, instant messaging, stavkontroll som du aldrig sett den, sökmotor, bloggverktyg, kommentarsfönster, enkätverktyg, Twitterklient och allt på en och samma gång. OCH det är open source. Snärta iväg och titta nu ungar.

Via Walter Naeslund.

Nu är det sommar

2009-05-30T11:32:00.003+02:00

Blekansikte som jag är så innebär det att jag egentligen inte är så fascinerad av sol och värme. Kan jag placera mig bekvämt i skuggan så gör jag gärna det. Men imorse gick det bara inte att hålla sig. Breakfast @ balkongen.

Det känns på något sätt trovärdigt ändå

2009-05-30T11:24:00.003+02:00

Baktaktande

2009-05-28T22:09:00.002+02:00

Jag träffade en sådan inspirerande människa igår. En sådan där som jag skulle önska att jag var, iaf mer av om inte helt, men aldrig skulle orka med i längden. Sprakande av idéer, färggnistrig, öppen för varje skiftning i luften. Frågetecknen man hade kring personen var huruvida det var arbete för områdets skull eller för sin egen och svaret var att de två var tätt omslingrade.

Sprakande kreativitet är en tveksam sak. Eller tveeggad. Och beundransvärd. För de som har den, kan den lika gärna utgöra korset på ryggen när den blir ett måste och för den som står utan kan man ibland nästan inte andas på grund av sin egen bisarra tråkighet. Samtidigt som man måste le lite överseende åt den ständigt uppeggade, med näsan i de egna affärerna upptagna megakreatören som aldrig släpper tanken på att vara u.n.i.k.

Min kreativitet går mest i baktakt.

En stor del av min ovilja mot Kreatören drivs självklart av en god dos avund, medan en annan del faktiskt bara inte orkar med självgodheten. Den där pompösa uppfattningen om den egna förträffligheten. Pretentioner.

Och så beundransvärt. Tänk att våga tycka att det man gör är så jävla bra att man bara måste visa upp det för andra. Att känna att det är värt någonting. Som mamma gjorde. Det ska jag göra någon gång.

Läskoma

2009-05-26T19:58:00.003+02:00

Äntligen - har jag tagit mig igenom hela min Google Reader. 796 poster är lästa och antecknade eller förkastade. Mest förkastade. Några delades, andra stjärnmarkerades. Men fasen, vad skräp det skrivs överallt.

Som att nu detta bloggmästerverk kommer att gå till historien för sitt intresseväckande innehåll. Halleluja!

Konsumtion i lågkonjunktur

2009-05-24T20:05:00.002+02:00

Äntligen har jag tagit mig i kragen och beställt det där bordet som jag har gått och spinkat på i flera år. Breeze av Monica Förster, svart med våg. Och vad jag längtar efter att flytta. Det kan inte gå en timma utan att jag tänker att "ååh, vad skönt det ska bli när vi har flyttat" och "ååh, när vi har flyttat, då ska vi [insert valfritt verb här]".

Det känns i övrigt märkligt att höra talas om att tecknen på konjunkturskifte syns fler och fler; minskade varsel, hemtagna storordrar inom industrin etc., när det aldrig har känts att det har varit en lågkonjunktur. Min ekonomi har aldrig blomstrat så mycket som den gjort förra året och i år. Det som möjligen känns mer nära en lågkonjunktur är att möjligheten till neddragningar på jobbet är något större än förut, but still - finns väldigt många som kommer att ryka innan jag gör det. Av flera olika skäl.

Det är helt omöjligt att vi skulle se en vändning redan till hösten. Med tanke på hur högkonjunkturen spelade denna gång skulle det förvåna mig om den situation vi är inne i nu skulle följa det sedvanliga mönstret. Min gissning är en snabb hicka uppåt, initierad av ökade orderingångar inom industrin och försiktig optimism på personalområdet, nog för att bara göra fallet ännu större. Kraa kraa. Olycka.

Familjen

2009-05-13T20:12:00.002+02:00

All things considered så går livet fortsatt vidare och det är bara att grabba tag i dörrhandtagen om man inte ska halka av. Balans tycks vara svårt att uppnå men att pivotera på toppen av balansbrädan fungerar än så länge.

Form us with Love har lämnat av sin Cord lamp i mitt vardagsrum, det nybesiktade. Som en lamppost, hanterad av lykttändare, pryder den sin plats. I mitt öra viskade den dock att den vill ha sirligt sällskap i form av Jamie Hayons familj. Men Jamies familj horar inte för någon billig penning så de får sällskapa med sig själva.

Det är synd om Pär Ström

2009-04-20T10:23:00.002+02:00

Pär Ström skriver på Newsmill om det manshatande samhälle som vi lever i. Han lyfter fram saker som är problematiska, och faktiska, men han drar slutsatser som är helt uppåt väggarna. Och det är väl problemet med all sådan retorik - om du överdriver så långt att himlen blir grön så tappar du all trovärdighet. Det hade han kunnat tänka på, om han nu ville åstadkomma något med sin text. Då funkar inte riktigt slutsatser som dessa:

Många höga jurister har påpekat att kvinnor döms till mildare straff än män
för samma brott. Undermedvetet försöker man hitta ursäkter som urskuldar de kvinnliga brottslingarna.

Regelverket på området gynnar på flera sätt kvinnor mot män, och därtill
kommer matriarkala attityder inom socialtjänsten. Ett snabbt utslungat
ord om ”övergrepp” från mammans sida räcker ofta för att hon ska säkra enskild vårdnad för sig själv. Mamman har vetorätt mot att pappan ska få halva barnbidraget, även vid gemensam vårdnad. När mammor kidnappar och gömmer barn som de inte har vårdnaden om får de ofta stöd från kvinnojourer och media, och rättsväsendet tar ofta lätt på saken.
Hjälporganisationen Action Aid annonserar efter personer som vill vara fadder till en flicka i tredje världen – obs flicka. Pojkarna kan tydligen gärna svälta ihjäl.
Media älskar att skriva så att bilden av problem för kvinnor förstoras upp – exempelvis förekommer ordet ”kvinnomord” 3.619 gånger i Sesams artikeldatabas medan ordet ”mansmord” förekommer två (2) gånger, trots att mer än dubbelt så många män som kvinnor blir mördade.

För att bara ta några exempel. Tolkar man (eller snarare bara läser rakt upp och ner) Pär Ström så råder en gigantisk konspiration mot män och ingen ser det. Förutom Pär Ström. Som det givetvis är extra synd om eftersom han, trots alla sina företräden, inte får föreläsa eftersom man istället ständigt vill ha en kvinnlig föreläsare.

Om man bara hade läst de sista två styckena i Ströms krönika hade nog ingen reagerat, så det effektsökeri och promotande av den egna personen, vilket kanske skulle kunna leda till att Pär får fler föreläsningar istället för de ständigt privilegierade kvinnorna, blir tämligen förståeligt.

Ytligheter

2009-04-09T13:51:00.003+02:00

Det är inte lätt det här, men man måste göra sitt bästa. Nu är det bara vi kvar och framtiden ticker hela tiden iväg.

Jag planerar för framtiden, med små steg. Tapeter, till exempel. Stora, gröna monstera-blad i sammetsfloss på guldbeige grund till väggar i vardagsrum och matsal. I kombination med guldbeigemetallicklädda väggar och svart, geografiskt mönster. 999 för de mönstrade och 300 för den omönstrade tapeten. Problemet är att det skulle gå loss på ca 11 000 spänn för vardagsrum och matsal. I bara tapeter. Det låter som att det måste finnas en plan B. Jag får fundera på det.

Och ja just ja. Ytligheter är tillbaka. Det gick visst inte längre i tidningsbranschen.

LG X110

2008-12-28T21:44:00.005+01:00

En av mina kompisar med utländsk flickvän förevisade den sistnämndas mini-mini-dator, vilken hon använde som parlör, för mig när vi sågs senast och jag föll som en fura. Hennes variant var inte större än en pocketbok och till synes helt utan ansträngning förvarade hon den i sin lilla chica handväska.

Riktigt så små datorer har jag inte sett i Sverige ännu, men jag hittade LG's tävlande i klassen, och den verkar intressant på min ära.

Den är svart, blank, pytteliten, väger knappt något (1,1 kg) och rymmer 160gb. Dessutom inbyggd webb-kamera. Metallskalet föreställer jag mig ska ge mer av en BMW-känsla än Peugot-plast. Vill man ha det inbyggda 3G-modemet i turbo-variant blir godsaken en tusenlapp dyrare än den utan modem men har man dongel sedan tidigare föreställer jag mig att man lika gärna kan använda den.

Mitt (i) centrum

2008-12-27T14:38:00.000+01:00

För mig är Stockholms absoluta mittpunkt alltid Kulturhuset och Sergels torg. Var jag än har bott i staden så har mitten alltid varit denna plats. Just nu använder jag platsen som vänthall. Strax ska den användas till samtalsplats. Det är absolut inte den vackraste platsen i staden, men att ta sig hit, med utsikt över Skeppsholmen och Riddarfjärden, är tillräckligt.

Visst är jag ledsen över att det inte blir fler jular hemmavid, men samtidigt - fan, det är rätt sjysst det här med.

Litterär speed-dating

2008-12-26T17:42:00.005+01:00

Som alla läsande människor har jag alltid alldeles för många böcker på gång samtidigt. Just nu är det väl en ungefär meterhög trave som väntar. Vilket iofs är en trevlig sak att ha på gång, samtidigt som det är lite stressande och frustrerande.

Till vardags har jag för lite tid att verkligen sätta mig ner och plöja, eller, har iaf haft för lite tid. Till våren ska det fanimig bli annorlunda dock. Med andra ord - jag ska ägna mig mer åt mina fritidssysselsättningar. Men för att hinna ge åtminstone en smula undfägnad åt den litterära ådran i mig ägnade jag mig häromdagen åt lite speed reading: ett kapitel var ur nio olika böcker som jag tänkt läsa. Sedan - inget mer.

Det gick snabbt, det gav mig tillfälle att reflektera över olika skrivstilar, såsom Michael Endres enkla, barnsliga i Momo - eller kampen om tiden (som jag såg på teater när jag var liten) till Hosseinis mellanöstern-stil (det är något speciellt med deras sätt att använda sig att temperaturen, ljuset, lukten i sitt beskrivande språk) i Tusen strålande solar.

Den författare jag emellertid fortsatte hänga med efter denna litterära speed-dejting blev P-O Enquist och hans Ett annat liv. Eftersom jag känner varenda sten och stubbe han nämner i den boken blev den en slags nostalgisk tillbakablick som förstärkte hans magiska skellet-mål. Ibland undrar jag dock hur språket talar till någon som inte är van vid att positionera sig med "derve fot-enn". Kanske talar den lika mycket, eller kanske mer, till någon som får fundera över betydelsen i meningarna. Eller så blir man, som jag, mest irriterad när man stöter på något som man inte automatiskt förstår. Å andra sidan är jag nästintill prestigefullt fäst vid att alltid hänga med eller hänga före och det kan helt enkelt kanske bara vara jag.

Läslistan?

P-O Enquist - Ett annat liv

Khaled Hosseini - Tusen strålande solar

Michael Ende - Momo eller kampen om tiden

Joshua Ferris - Then we came to the end

Easy Italian for English speakers

Jodi Picault - 19 minuter

Beate Grimsrud - Har någon sett mig någon annanstans?

Douglas Coupland - Jpod

Mara Lee - Ladies

Julskörden

2008-12-26T17:08:00.006+01:00

Jag tror att min faibless för ensamhet är kontraproduktiv. Att trivas alldeles för bra när man är själv gör inte direkt att man uppsöker andras sällskap.

Julen bjöd på fina gåvor, bl.a. sidenblusen "Horses" från Eley Kishimoto aw08 och Skattsökaren (Le Clezio) samt halsbandet Drift från David&Martin (tycks ha blivit lite av en tradition till jul, de där killarna). Dessutom en liten Aalto-ljuslykta från Iittala, men det var fusk för det var min egen julklapp som jag vann tillbaka i vårt julklappsspel.

Jag har även satt igång min masterplan när det gäller motionsutövandet. Jag tränar så sällan nuförtiden att jag hinner glömma bort hur roligt jag tycker det är att göra sig själv helt utmattad. En annan idé dök upp häromdagen och det rör hantverkande, sömnad och stickning, för att vara mer precis. I mitt huvud har jag redan stickat den perfekta halsprydnaden. Den ska, förutom garn, innehålla silver. En kombo med min redan nu existerande hobby, med andra ord. Förresten - jag har tänkt baka bröd. Weird. Jag har blivit helt huslig. Vilket min nuvarande chef för övrigt trodde att jag var när han intervjuade mig för mitt jobb. Whatever gave him that idea.

Fundering så här i juletid

2008-12-22T19:47:00.001+01:00

Varför låter regn så vackert? Inte ordet, utan fenomenet.

Årsrecension

2008-12-22T00:05:00.005+01:00

Januari:

I januari var hela världen upp och ner och jag hade ingenstans att bo och växlade mellan tre olika ställen och var helt förtvivlad. På jobbet fick jag nya kollegor och kände trots allt att de var fina. Jag gick en kreativ utbildning som jag inspirerades av, tvärs genom sorgen.

Februari:

I februari flyttade jag in i en andrahandstvåa ett tag och sluttade träffa en person som gjort mig mycket ont. Sjukdom drabbade familjen hårt och tungt, men på jobbet slöts en deal som jag inte riktigt fattade hur stor den skulle bli. Jag köpte en systemkamera och började lära mig den.

Mars:

I mars firade jag tillsammans med de närmsta, jag träffade en person som jag sedan lämnade under trista former och som jag önskar att jag hade behandlat annorlunda. Jag umgicks med finaste girlsen en hel del och bestämde mig för att jag skulle åka utomlands.

April:

April var månaden när jag flyttade in i min nya, fasta lägenhet. Jag minns hur skönt jag tyckte att det var. Det var även månaden då jag släppte januaripersonen helt och sjukdomen började ge med sig. Jag jobbade, jobbade och jobbade och träffade en person som fortfarande finns i mitt hjärta.

Maj:

Firade ett år på jobbet med att vara i starkt centrum. Jag åkte på festival och backade bandet ordentligt genom att börja träffa en gammal vänskap. Dagarna flög förbi utan att lämna några spår men jag gick ut mycket och träffade många människor.

Juni:

Då började jag se fram emot semestern, tänkte att jag skulle vila upp mig, men så blev det inte. Det var full fart rakt in i väggen men en skön semester. Jag åkte på kort-resa med en person och insåg att det inte var bra. Spenderade tid på sommarnöjet och jobbade fortfarande i sinnet.

Juli:

Då var det dags för en ny resa, denna gång till en kär, gammal vän och tillbaka. Det var en bra månad, avslappnande och uppvilande. Sjukdomen var helt borta. Jag trivdes och det var varmt.

Augusti:

Augusti är en månad som jag inte ens kommer ihåg. Jag slet av banden effektivt med en person och kände att jag gjort rätt. Kom tillbaka till jobbet och allt var galet. Jag förstår inte att jag höll ihop.

September:

Nu kom sjukdomen tillbaka. Jag jobbade sakta ihjäl mig och förstår fortfarande inte att jag ändå höll ihop. Ny person dök upp på jobbet och jag tänkte att det skulle bli bra men det blev liksom inte riktigt det. Jag var fortfarande front and center och trivdes bra i den rollen, mycket tack vare min fina motsvarighet hos kunden. Jag planerade framåt och försökte bita ihop.

Oktober:

Detta var resemånaden. Jag var utomlands två gånger och mådde så bra. Allt flöt på och jag och min gamla vänskap hade det fint. Sjukdomen drog sig sakta tillbaka. Jag längtade efter kreativitet och försökte hitta ett utlopp för den men lyckades inte riktigt.

November:
I november började det lätta på jobbet, för första gången sedan i februari. Jag hade en assistent och kunde slappna av lite mer. Jag längtade efter familj och längtade åt andra hållet, jag var helt obeslutsam och träffade en del roliga människor och fick besök i hemmet av fler.

December:

December är nu. Jag mår rätt bra. Det har lättat så oerhört på jobbet nu att det börjar kännas som att jag kan andas igen, samtidigt som jag redan saknar det vi gjort under de här månaderna. Den kreativa lusten sitter i och jag har pysslat och fixat och ordnat hemma med gran och paket och allt möjligt. Jag saknar att umgås med folk men är samtidigt lite folkskygg vilket är märkligt. Jag se fram emot en lugn och skön jul och nyår och önskar att jag får tid att umgås med människor jag inte hunnit vara med på länge. Jag tänker att det är nu. Det är nu jag ska skapa planerna som ska realiseras nästa år. Nästa år ska bli det bästa året i mitt liv har jag bestämt.

En gammal goding

2008-12-16T12:35:00.007+01:00

1. Your age on your next birthday

2. Your favourite colour

3. Your middle name

4. The last meal you ate

5. Your bad habit

6. Your favourite fruit/vegetable

7. Your favourite animal

8. The town you live in

9. The most useful thing in your house

10. The name of your pet

11. Your most recent purchase

12. Something that makes you happy

13. Your first name

14. Your last name

För lättigenkännligt för att jag ska sätta in den bilden dårå.

Ännu en listjävel

2008-12-11T23:23:00.003+01:00

Den här snodde jag ärligt från Jessie.

Vad heter du: Vet du det inte är det inte tänkt att du ska veta det.
Var bor du: Stockholm
Trivs du där: Joråvars, jag älskar min lägenhet och trivs i området.
Brukar du läsa horoskop: Nej, inte alls.
Har du körkort: Ja, sedan jag var 18.
Favoritdjur: Hmm... Jag skulle kunna svara dammråttor, men det skulle förmodligen ge en sned bild av mig. Jag gillar hundar och katter och hästar. Dvs alla djur som man kan ha någon form av interaktion med.
Festar du mycket: Det händer. Fast jag festar mycket ganska sällan.
Sprit, cider, vin eller öl: Jadå. En fin riesling, en chardonnay och Camitz Sparkling Vodka senast ikväll.
Brukar du bli för full: Hallå? Hur gamla är vi? 12?
Antal kuddar i sängen: 2 stycken.
Äger du ett busskort: Ja, i ungefär 20 minuter till.
Vad åt du till frukost: Inget.
Har du haft sex idag: I wish, däremot har jag fått ett interneterbjudande om sex som jag kallhamrat tackade nej till. I'm just not that despad.
Nästa mål i ditt liv: Överleva julen?
Hur svarar du i mobilen: Hej, Namn + hej eller lite mer formellt med namn + ftg om jag inte vet vem som ringer.
Antal timmar sömn inatt: Ingen aning. Kanske... 6?
Sov du ensam: Jo.
Din hobby: Läsning, vänner, silversmide och foto.
Vad är det för veckodag?: Eh... va?
Vad åt du senast: Marulk med rotfrukter och småpotatisar. Eller vänta - sist åt jag ju Crème Brülée
Vem fick du sms av senast: Minns inte.
Vem ringde dig senast: Min kollega som jag åt middag med.
Godaste ölen du druckit: Orkar inte bry mig om öl.
Vilka hårfärger har du haft: Blont, rött, brunt, lila.
Vad såg du senast på TV: kanske var det morgonTV
Vad läser du för bok just nu: Ett annat liv av PO Enqvist, Then we came to the end av Joshua Ferris och en italiensk parlör.
Längd: 162
Skostorlek: 37
Hårfärg: Rött.
Är du kär i någon: Jag tror det.
Önskar du att du bodde någon annanstans: ja. i ett annat land.
Dricker du: te, vatten, vin och sprit.
Vilken parfym använder du: Massa olika, just nu Gucci by Gucci.
Vilka skor använder du: Stövlar, högklackat på jobbet.
Dagens klädsel: Svart klänning med fickor och svarta strumpbyxor
Spike eller Angel: What?

Boken - stadd i förändring

2008-12-08T19:13:00.003+01:00

I mitt jobb har jag förmånen att konversera med diverse figurer inom den svenska förlags- och bokhandlarbranschen från tid till annan och jag är alltid så kluvet dragen till den världen, en värld som å ena sidan är extremt strebersnobbig, å andra sidan omfattar en brinnande motivation och drivkraft som väl egentligen är fullt likställd med den som finns inom sporten eller musiken. Man jobbar med sitt största (?) intresse.

Därför tycks varje uns av förändring eller kommersialisering av bokindustrin (för kom igen - det är en industri, hur finsmakande den än är) innebära ett slags domedagspåbud. Jag håller inte med. När allt annat i samhället förändras kan inte ens litteraturen stå still, ty då blefve den omsprungen och utdaterad. Men det finns något inbyggt i den litterära dammigheten som säger att det var bättre förr och ju förr, desto bättre.

I alla fall - jag talar som sagt var med personer inom bokbranschen och jag blir glad över deras initiativtagande. Att man vågar utmana det litterära spöket och tvinga organisationerna att sno sig i sina (om man inte aktar sig) vardande gravar. De senaste veckorna har jag fått höra så många goda idéer och tagna initiativ att jag tror att vi går en ljus vår till mötes. Ett närliggande, men inte helt relaterat tilltag, är Bibliotekspop, som både förenar två av mina stora intressen - böcker och musik - och dessutom är lagom rebelliskt och utmanande. Här bjuds vi en slags liten revolution. Det är sällan man ser de stora stegen i den samtida utvecklingen, utan det är först i efterhand som man kan säga att, "jag visste väl att det där var ett tecken på förändringen!". Bibliotekspop kan vara en tyst liten näve i luften som lustfyllt och sammanbitet säger: vi ska ändra!

"Människor har väldigt olika uppfattningar o vad ett bibiliotek är. Ibland känns det som något slags helgedom Att ha konserter här tycker vi är en hyllning till biblioteket, inte en smädelse", säger Stadsbibliotekets bibliotekarie Caroline Karlsson i SvD inför konserten.

En gång i månaden kommer det tydligen att spelas pop på Stadsbibblan. Topp, säger jag. Jag hoppas att jag är hemma nästa gång.

[Fler länkar till bibliotekspop:]
DN
MySpace
Facebook-gruppen

Episka pretentioner med inslag av vin

2008-12-03T19:54:00.005+01:00

Gårkvällen bjöd faktiskt på de där intressanta, utmanande tankarna som jag efterfrågade. Debutbar på Kulturhuset tillsammans med Johanna och Fredrik, och jag är som förnyad med ömsat skinn. Det behövs annan input än den rent jobbsliga i den här hjärnan.

Tyvärr var det inte många av böckerna som lockade till läsning. Jon Jefferson Klingbergs "Jag tror vi måste prata faktiskt" var en och Fausta Marianovic's "Sista kulan sparar jag åt grannen" en annan, kanske något förutsägbart. Ytterligare en som lockade något var Mikael Fants "Grundläggande genetik", men kanske mest för att Mikaels tankar om sitt eget skrivande kändes fräscha. Och att han var lite cheeky mot den intervjuande Ülkü Holago (som i mitt tycke startade upp alldeles för stelt och distanserat och sedan förvisso kom med initerade frågor men alldeles alldeles för manusbundet), vilket friskade upp. Cyniker som jag är.

Men åter till Fant. Jag fascinerades av hans berättelse om hur han maniskt researchat innan han skrev boken, bl a om hur det exakt går till när man får ett dödsbud från polisen. Det är omsorg om detaljer som vittnar om dedication (i brist på svenskt ord, ni förstår, jag har ofta svårt att hitta svenska ord och lättare för de engelska)

Fast mest intressant var nog ändå resonerandet med jo och fre, över ett glas vitt. Det minde om de där episkt långa nätterna när man satt och vegeterade på universitetet med enbart likasinnade, intresserade av enbart detsamma, vändande och vridande på allt där inget var för litet för att mentalt dissekeras.

Förresten - pretention är det nya svarta. Och skillnaden mellan pretention och ambition har väl aldrig varit så liten. Jag är t.ex. extremt pretentiös när jag funderar över mitt bidrag till firman. Emellertid - jag har inom kort dragit in ca 70% av min årsbudget, på 4 månader. God damn'it! Så pretentionen kan även vara ett utslag av ambition.

Food for brain

2008-12-01T20:41:00.002+01:00

Jag har drabbats av läsmani och input-törst. Ge mig utmanande bloggar, intelligenta nyhetsbrev, youtube-klipp med intressanta tankar, böcker som expanderar vyerna. Jag vill ha mat för min hjärna!

Och jag tror jag vet vad det beror på. Min arbetsveckor har minskat i omfång och nu jobbar jag säkert inte mycket mer än en heltid.

Men det finns en viss fara i det hela, det där med att ha för mycket tid över. Genast snurrar hjulen igång och längtan efter något annat tar vid. Så jag har såklart surfat runt på olika intressanta jobb-sajter, in search of utmanande arbetsgivare. Emellertid har jag ungefär ett halvår kvar innan det är dags att på allvar fundera över att ge sig av. Först ska jag vinna den där jävla resan och sedan ska jag se hur bonusutfallet blir och därefter kan jag fundera på om det kanske ska göras något annat.

Men till dess ska jag hålla ögonen öppna.

The love of my life is a lean, green machine

2008-12-01T14:15:00.005+01:00

Jag har en ny kärlek i mitt liv, kantig och grön, men icke desto mindre. Om jag bortser från diverse inslag av fullkomligt orelaterad attack-annonsering så är det jag och du, Spotify. Men här är ett tips på hur man kan snäppa upp användaranpassningen ytterligare en kvart: gör även reklamsnuttarna användardefinierade. Ni samlar redan in info om min musiksmak så utgå från att jag kommer att vara långt mer lättnedbrytbar om ni gör reklam för sådant som jag logiskt sett borde gilla. Kombon Simian mobile Disco, The Go! Team, The Emperor Machine och Droyds skulle kunna säga att jag vill ha reklam om Petter eller Duffy, men risken är kanske inte överhängande.

Det finns de som inte sväljer Spotify lika hårt som jag. De är få, men de finns. Å andra sidan kan man fundera över hur genomtänkt kritiken är när man ondgör sig över sådana saker som att ett program som är nylanserat inte har tillräckligt stor databas av musik, inte finns i mobilt format och - ve och fasa - dessutom har hajpats av en stor mängd människor.

Låt oss se utvecklingen an, säger jag. Men då är jag iofs av den gamla generationen, uppvuxen på barnprogram en gång om dagen med två kanaler att välja mellan. Mitt tålamod på denna punkt är helt enkelt större än så. Jag är villig att ha överseende med vissa brister, även om jag som sagt anser att bristernas karaktär är tämligen diminutiv.

Jag vill vara elitistisk igen! Exkluderande, ja!

2008-11-25T21:46:00.003+01:00

Herreguud, vad jag vill skriva om musik igen... Jag saknar det där elitistiskt säregna som man helt legitimt får vältra sig i och ju mer vältrande desto mer lyssnande. Jag saknar de där andra, de som också vältrar sig i samma tongångar där man talar samma språk eller lyssnar på samma sätt och kan vara helt egoistiska i vår egna säregenhet. Jag saknar Eff och Dirty Deluxe och Gösta och Emma och alla nya tankar om gamla bekantskaper och gamla tankar om nya musiker. Men det är ett styvt arbete att hålla sig så uppdaterad att man kan vara rätt ute. Å andra sidan dyker det ju upp grejer runt omkring hela tiden så det är bara att sträcka ut näven och gripa tag.

Say Hi to Your Mom (vidrig "video" dock), Kinky, Poster Children, norska Serena Maneesh och Devotchka. För att ta några.

*insert valfri klyscha om hur lite tid jag har och hur mycket jag jobbar och hur lite musiknyheter jag har tillgång till längre*

En helt vanlig dag, du har varit duktig

2008-10-31T18:54:00.005+01:00

Nu har du varit duktig. Nu kan du slappna av i soffan med ett glas vin och vänta på att maten lagar sig.

Jobbade visserligen bara halvdag, men relativt effektivt. Jag har fortfarande kvar att skapa en utbildning till på måndag, eller omforma. Vidareutveckla. Dock - för det priset som de betalar är de inte värda ett endaste dyft av modifiering. Den borde snarast skäras ner till en halvdag i stället för att jag ska sitta och jobba med den där skiten. Men det är en bra kund som ger fina stålars genom löpande uppdrag, så visst sir - hur högt sa du att jag skulle hoppa? *gläfs, gläfs*

Hemöver fick jag skjuts idag, eller fick och fick. Jag snikade till mig skjuts av den Där kollegan. Eller, faktiskt det var han som erbjöd. Sedan tränade jag. Och han. Dock lite olika saker. Och jag fick skjuts hem. Värkande lemmar och svagt huvud fick vila.

Det bubblar av idéer idag inom mig. Fotobok, skapa tjänstepaketering, skriva blogg, hitta på lustifik utklädsel till fd kollegans Halloween-party tomorrow, lägga ut krokar om nytt jobb, ordna med br-förening, läsa, läsa, läsa. Och jag tänker på min lilla fina vän i utlandstjänst som kanske befinner sig på krigsdrabbad mark, helt av egen vilja. Att vara hans mor eller käresta måtte vara förfärligt. En person som lever för att springa undan och leta faran kan skapa mer än värkande lemmar och svagt huvud.

Till tonerna av Saint Etienne. Det kommer att somnas tidigt ikväll med blodröda vener innanför tinningarna, på hård soffa, vaknandes mitt i mörkret och brusande myror. En helt vanlig kväll. Vanlig vardag. Vanlig fredag.

Ring mig!

Here we are

2008-10-17T23:58:00.002+02:00

Jag läser att Veckorevyn har utsett årets bästa blogg 2008. Och vinnaren var en Kenza. Det tycks alltid vara en Kenza som vinner den där sortens business, av någon anledning som jag inte riktigt förstår. Engla är en sådan där annan som jag inte förstår. Eller, det är inte att jag inte förstår dem, det jag däremot inte greppar är fascinationen för vardagliga trivialiteter som mänskligheten tycks hysa. Hela den där voyeur-grejen som gör det tillåtet för oss att kika in i vardagslivet hos någon som man kan tycka är snygg, framgångsrik och spännande. Kanske att få drömma sig bort och inse att om de kan, så kan jag med. Skillnaden är inte så stor mellan oss.

Möjligen är det just det, den där känslan av tillåten voyeurism som bidrar till fascinationen för olika individer.

Mina ögon är tunga som sten. Jag får fortsätta filosofera annorstädes.under the blanket.

Kräftan

2008-10-13T19:26:00.002+02:00

Fan i helvetet. Monstret är tillbaka. Om jag trodde på en gud så vore det här ett tillfälle att be och böna... lilla mamsen.

Flight SK1934 ready to board

2008-10-08T20:30:00.001+02:00

Alltså. The fuckin fabulous wonder of mobilt bredband. Vad gjorde jag innan jag hade dig, lilla dongel?

Nu är vi tydligen klara för ombordstigning, så adjöss svedala. Bound for varmare breddgrader. Thank you väldans mycket.

Pre-travel jitters

2008-10-07T21:36:00.002+02:00

Uuh-uh-uh-huu vad jag har ont i axlarna, skuldrorna, nacken känns som om de ska sprängas. Trots intensiv massage idag på lunchen är jag stelare än John McCain och imorgon ska det resas med konstigt flygbolag till sydligare destinationer och vaaad jag längtar. om bara det inte var så mycket hela tiden att jag vet hur den där jävla inboxen kommer att se ut när jag kommer tillbaka. Att hitta tillbaka till rytmen igen kommer att ta en månad, minst. Med tanke på att jag ska ut och resa igen om två veckor är sannolikheten stor att det kan ta ännu längre. Och den där jäävla dollarn! Fattar de inte att jag ska handla billisch?!?

Glädja mig kan jag dock åt löneförhandlingen som gick långt över förväntan och 6 nya laxar i plånkan varje månad kommer att sitta fint. Dessutom ny titel att lägga till högen. Problemet är bara att ju mer framgång desto mer att försvara, mer att vakta över och oroa sig för. The higher the climb, the harder the fall. Så jobba får man göra, mer och mer.

Jag är trött hela tiden och borde gå och lägga mig nu. Men jag har saker att fixa först. Så inget mer sitta och sladdra på tangenterna. Okey y'all, sleep tight 'n don't let the bed bugs bite!

Kom Kusmi

2008-09-14T22:07:00.002+02:00

Min nya favoritdrog: Kusmi tea.

Vladimir, svart te med citrus, vanilj och kryddor. Och plåtburkar to die for. Men då kostar 125 gr över en hunka oxå.

Almond Green tea, grönt te med mandelsmak.

4 Red fruits, svart, kinesiskt te med fruktig smak.

Chocolate, min favorit. Kryddigt, svart te med smak av choklad. Mums!

Veckan som kommer är en vecka som jag inte vill genomföra. Samtal från jobbet idag, mitt på blanka söndagen. Sabbaten, om man nu hade varit religiös. Från mindre mentalt bemedlad kollega som ifrågasätter att jag skickat ett mail som jag vet att jag har skickat. På frågan: "och var finns det mailet då?" var jag ju helt enkelt bara tvungen att svara "sannolikt i din inbox". Duh.

Just nu är jag inne i en jobbsvacka och jag vet exakt varifrån det kommer. Helvetes människor som inte fattar att löneförhandlingar inte kan skötas exakt hur som helst. Fuck fuck vad less jag är. Jag håller mig själv uppe med tanken på att det nu är mindre än 4 veckor kvar till resa nr 1 och mindre än 6 veckor kvar till resa nr 2. Is gonna be niiice...

ögonblick som definierar

2008-09-07T22:52:00.004+02:00

mina föräldrars fotoalbum var fyllda av gulnade bilder på människor i 20-40 årsåldern, engagerade i olika sorters resor, danser, aktiviteter. till och med diabilderna innehöll bilder på samma människor. par. senare bilder även med barn. men alltid samma par. min släkt har varit dåliga på skilsmässor. inte nödvändigtvis bra på förhållanden, men dåliga på skilsmässor. jag inser att mina barn inte kommer att sitta och titta på några sedesamma bilder av mig och deras far i 20-årsåldern. knappast heller i 30-årsåldern. de bilder som finns av mig är med en mängd olika pojkar, killar, män. och de är nästan alltid festbilder. varför är kameran bara med i de fallen? inga vanliga vardagsbilder, på jobbet. jag borde ta med kameran på jobbet. ett foto om dagen.

o kanske är tvungen att åka bort med jobbet nu. fanihelvete om det blir så för vad fasen ska jag göra då i hans hemstad? jamen hallå kul att hasa runt där själv. varmt, förvisso, men så jävla ensamt att det gör ont. n'ah don't think so. can inte de där jävla orkanerna dö ut asap!

mvh,
det egocentriska trollet.

Shoppinglista, extended

2008-09-07T16:19:00.004+02:00

väskjäveln... eller kanske snarare mitt obcessiva behov av att planera och ha kontroll. makes me crrrazy!

Botkier, Chrystie Satchel: $695
Marc by Marc Jacobs, Totally Turnlock Teri: $438
Marc by Marc Jacobs, Softy Jorie: $368 (den kan dock ev. vara lite för liten: 10x11x5)
Rebecca Minkoff, Beau Tote: $630 (13x13x5, stor och svart-brun & praktisk)
Gustto Umbria: $620 (fint arbetade veck o snyggt skinn, men återigen, kanske lite liten)
Foley + Corinna, Mid City Tote: $444 (lagom stor, viks ihop på mitten när man hänger den över axeln)
Kooba, Jaylin bag: $485 (finns tydligen i en större modell oxå då den här verkade lite liten)
Hype, Leconte, $210 (om den nu är så fin som den verkar)
Fransesco Biasia, Ruth bag, $359 (en sådan där lite större, platt väska)

Plånbok:
Comme des Garcons, Clover embossed zip: $210 (Illgrön!)
Miu Miu, Shiny leather wallet: €195 (illröd! jag vill ha en illig plånka tydligen)

Korthållare:
Marc by Marc Jacobs, Jazzy Jane Card case: $68 (alltså - istället för min nuvarande Ordning&Redagrej. I'd love it! i grått.)

Passhållare:
Marc by Marc Jacobs, Jazzy Jane Passport case: $98

Kläder:
Tunn, långärmad tröja i svart och grått

Inköp: resor

2008-09-04T21:18:00.004+02:00

Just nu genomgås en resfeber av sällan skådade mått. För någon vecka sedan bokade jag NY med vänner. Igår bokade jag resa till Italien för besök hos min galna vän O. Nu verkar mitt kortnummer ha fuckat upp sig, förmodligen för att jag har angett felaktiga siffror, så jag får ringa resebyrån och kolla upp det där.

Kanske borde jag planera lite vad jag ska införskaffa i NY, för i Italy kommer det inte att köpas en enda jävla pinal. Pengarna ska sparas till US och den, hittills ändå rätt så, låga dollarn. Så här är det: jag ger mig själv resorna i present för att jag kommer att osa in över 200 000 i bonus. Dessutom kommer jag att få en löneförhöjning iom min befordran. Jag är fanimig värd det.

Sedan ä r jag ju en satans snåljåp. Så det kommer nog att sluta med att jag inte köper något alls.

- Väska, typ svart, typ fin, klassisk keeper 4-evah

- Ipod (osäker på om det blir en nano eller en riktig) eller kanske ngn helt annan pod

- Plånbok!!! Jag sumpade min förra gången jag var i Italien pga för stort alkoholintag och för lazy eyes.

- Menomenas skiva som surjävlarna på HMV vägrar skicka då den är slut på lagret

- typ kanske något smycke, för jag är så less på att alltid ha de jag alltid har. De är fina, men jag vill ha omväxling

Sedan kommer jag att köpa någon form av kläder, det vet jag. Inte för att jag behöver dem, men bara för att jag kommer att göra't. Sån är jag.

Förresten så saknar jag jossi. det är idiotiskt att vi inte ses oftare. idiotiskt, i tell ya. Och R. Men honom ska vi inte engagera oss i, mina vänner. Icke sa nicke.

Utan byxor i tyrolen

2008-08-27T07:56:00.003+02:00

En ung kille rör sig hemtamt bland en massa andra människor, skämtar, skrattar, pratar, tar en drink och stöter ihop med en ung tjej. Rent av brakar in i henne bakifrån, ja, han såg henne inte. Stöten i ryggen gör att tjejen spiller ut sin drink - alternativt läsk, det är ingen som riktigt vet - över insidan av benet på sina skinny jeans. Pinsamt nog ser det ut lite som att hon har... ja, wet herself, om ni fattar. Sannolikt inte så kul när man befinner sig på fest, bland en massa människor. Med andra ord, tjejens reaktion är rätt begriplig. Hon blir arg såklart. Förståeligt, minst sagt.

Killens respons på hennes ilska är att han vill ta hand om det. Fixa så att hon inte behöver se ut som att hon har... wet herself. Stiligt tänkt. Förståeligt. Med andra ord - han erbjuder sig att tvätta hennes jeans. Kanske inte det första man själv hade tänkt på, med tanke på att det innebär att tjejen kommer att vara utan brallor i, tja säg i alla fall en och en halv timma (om man antar att det finns något slags snabb-program på tvättmaskinen och de dessutom har en torktumlare som han kan slänga in brallorna i efteråt). Under tiden ska hon alltså spankulera runt iförd trosor. Här börjar situationen glida iväg något från det normala, men ändå, låt säga att det är helt förståeligt att killen vill ställa till rätta och tjejen är så pass störd över fläcken att båda verkligen tycker att detta med att hon ska tassa omkring i sina underkläder låter som det bästa i just den situationen.

Föreställ er nu detta: i samma stund som tjejen accepterar att killen ska tvätta hennes jeans, och följdaktligen också köper att gå runt halvnäck i en och en halv timma på en fest, så får samtliga hennes tjejpolare snilleblixten att de ska göra samma sak. Alltså, de spiller ner sig själva, så att de också får svassa i underkläderna på en fest medan killen tvättar även deras jeans.

...

Först ställer jag mig frågan om jag har missat något här. Sedan inser jag att hell yeah det har jag så frågan omformuleras i mitt huvud till "vad fan är det jag har missat här??". Är det, inte vet jag, typ coolt att vara halvnaken på fest? Har jag missat den grejen helt? Varför tycker den reklambyrå som jobbar med JC - för det här är förstås hämtat ur den TV-reklam som JC kör just nu - att det är, inte vet jag, typ nice, att vara halvnaken på en fest? Ok, ok, ok jag fattar. Det är ett skämt. Kom igen, vi skrattar åt det. För kom igen nu killen är ju snygg. Och kom igen nu tjejerna är ju snygga också. Så det är väl klart att de vill hänga i underkläder med varandra. Det kan ju inte bara vara en tjej som är halvnaken. Nej, mer effekt om sju tjejer är det. Eller killar. För den här reklamen skulle lika gärna kunna vara gjord med omvända könsförhållanden, dvs en tjej som tvättar byxorna åt åtta killar. Men nej, det skulle nog kännas lite unket könsstereotypt tänker jag mig att byrån resonerade vid skapandet.

Här skulle man kunna resonera om både könsstereotyper, hur viktigt det är att beröra åskådaren med den reklam man skapar, betydelsen av sexualiseringen i allmänhet och branschens (eller egentligen allas vårt) samhälleliga ansvar att agera som förebilder gentemot unga. Eller bara det faktum att det skapas en helvetisk massa skit under rubriken "reklam". Trött, stereotyp, bakåtsträvande, plagiatorisk, icke-innovativ reklam (tänk i ett vidare perspektiv än ovan illustrerade exempel här).

För vad är det man vill sälja med den där snutten film? Jeans? Well... nu är jag visserligen inte en del av målgruppen, men blir man så jäkla sugen på varumärket JC av halvnakna tjejer och hushållsarbetande killar?

Halvnaken tjej - JC. JC - hushållsarbetande kille. Nej, det rycker inte ens tillnärmelsevis i kreditkortstarmen. Nu är väl iofs inte det ett bevis på att reklamen inte fungerar. All reklam är bra reklam, så länge den skapar uppmärksamhet kring varumärket. Men den känns fortfarande trött och bakåtsträvande och det är faktiskt möjligt att skapa uppmärksamhet för ett varumärke utan att använda sig av den enkla vägen via nakenhet eller snygga människor. Och det är väl just det som stör mig. Att man så många gånger väljer den enkla vägen. Och vi människor är enkla varelser, det ska inte förnekas. Men kom igen nu lite mer intelligens och tankearbete bakom kan man väl ändå kräva?

3 things in life

2008-08-04T18:18:00.002+02:00

Jag köpte nagellack i orangerött och målade de små klorna innan jag gav mig av mot flygplatsen och när planet ånyo tar mark på samma runway är lacket intakt. Det är de där små sakerna som gör att man kan ta tankarna ifrån verkligt viktiga saker som framtid och kärlek. Så jag målar naglarna för brinnande livet.

Veckan i varmare väder var inte renande, men intensiv och intrycksfull. Delvis uttrycksfull. Och bara full. Pundade bort plånbok med alla kort och leg så nu är jag en fattig fan. Känslomässig rollercoaster hallå.

Tre saker som alltid finns i min:

Kyl: Mjölk, ketchup, majs.
Frys: Bröd, broccoli, is.
Skafferi: Te, pasta, soltorkade tomater (den där torra sorten).
Handväska: Mobil, rescue-kit (den där necessären med spegel, smink, parfym, tandborste, öronproppar, internetbanksdosa, lypsyl etc etc), sl-kort.
Sminkväska: Alltså, ja. Se ovan.
Badrumshylla: Hmm... Jag har ju då typ 100 badrumshyllor. På de finns all möjlig crap. Men företrädesvis all things Chanel och den nya favoritparfymen Gucci av Gucci.
Tvättkorg: Trosor, strumpor, linnen.
Skohylla: Jag har ingen. På hallgolvet står dagens skor. I garderobens hyllor står alla andra miljarders par.
Förråd: Den gamla sportutrustningen, för den är ju dyr och jag kanske börjar om någon gång (yeah, right), Tomma flyttkartonger, sommarkläder på vintern och vinterkläder på sommaren.
Hjärna: Jobbet, flavour of the month, vännerna.
Jackficka: Ibland en kastanj. Annars inget. Saker i fickorna förstör jackorna.
Kryddskåp: Salt, socker, peppar.
Balkong: Pelargoner en masse, svarta plastfåtöljer, svartvitrandig matta.
Barskåp: Russian Standard Diamant, Limone, Vin.
Köksbänk: Diskställ, Iitala-skål, Plastburkar från 70-talet.
Sängbord: Minst 3 böcker, Plastig väckarklocka, Burk med kondomer och fina stenar

Intellektuell dag

2008-07-17T19:14:00.004+02:00

Semester framkallar alltid någon slags skön frånvarokänsla i huvudet. Hjärnan går ner på lågvarv och blicken blir lite simmig som genom botten på ett smutsigt glas. Men idag, vilka fina samtal jag haft. Även om "fina" inte är rätt epitet. Intressanta är snarare ordet. Fin lunch blev fint fika med fin ex-kollega där allt från livliga mentala kullerbyttor som litterärt grepp till effekten av religion på det fria valet avhandlades. Minner om de där åren på universitetet när ingenting var för litet för att diskuteras, debatteras, griljeras. Milslång promenad i grönaste skog och hällande regn gav samtal om uppfostrans betydelse för vårt vuxna agerande och konsekvenserna av franchisetagande för den egna ekonomin. Fin dag. Sådant som gör mig lugn och leende.

Läslistan byggs på hela tiden dock:

~~Extremt högt och otroligt nära - Jonathan Safran Foer~~

Then came the end - Joshua Ferris

~~Vita bergens barn - Per Anders Fogelström~~

Flyga drake - Khaled Hosseini

Babes in Beijing - Rachel DeWoskin

Vi måste prata om Kevin - Lionel Shriver

Världens sista roman - Daniel Sjölin

~~Hennes mjukaste röst - Bengt Olsson~~

Ladies - Mara Lee

[Uppdaterat: Nu läst lite mer]

Ute klafsar ett lejon

2008-06-29T14:55:00.003+02:00

Idag är jag melankolisk. Långt, så långt ifrån mitt vanliga, bubbliga jag. Sagt med ett snett halv-leende. Boken jag läser, Bitterfittan (Maria Sveland) gör sitt med mitt humör med igenkänningen på helflagg. Det funkar inte att läsa dylik litt när man är nedstämd, det skapar hjärntroll, mina vänner. Den där förbannade svettiga osten på mackorna, den dammiga heltäckningsmattan i brunt och orange, de där jävla tillkämpat klaustrofobiska skogsutflykterna med Mulle. De är här, allihopa. Men det är så jävla bra. Jag vill inte vara medveten, jag vill inte behöva inse att jo, du är lika rädd som Sara, du är inte alls mer jämställd, mer krävande, mer lyckad.

Jag skulle kunna säga något om att jag önskar att jag var som alla Facebook-vännerna från förr, med ordet "vänner" skrivet kursivt, inom parentes, då allt skulle vara lättare om man inte brydde sig, men givetvis inser jag det förruttnat egocentriska i ett dylikt uttalande, så jag låter förstås bli.

Nej, det blir ingen konsert ikväll. Mitt sinnelag lämpar sig inte för utomhusaktiviteter. Jag längtar efter norrländsk vinter igen. Som så ofta i detta humör.

Sonic

2008-06-08T22:46:00.003+02:00

Wmf's Sonic blev införskaffad i helgen.

Äntligen kan jag ha fler än tre gäster hemma samtidigt. :)

Pimp my balkong

2008-06-08T22:32:00.002+02:00

Gosh vad jag har pimpat min balkong idag. Stolarna Ellan har inköpts från IKEA, tillsammans med ett svart, avlångt bord och en bambumatta. Dessutom hittade jag en grymt fin affisch med Plattan-mönstret från Arkitekturmuseum i soprummet, vilken jag genast spikade upp på ena väggen. Detta med att ha en balkongdel som inte alls utsätts för regn är sjukt bra. Nu ska jag bara köpa en taklampa som man kan ha utomhus och borra upp den och då är allt fix und fertich.

Intill döden trött idag med. Mina ögon värker och jag tänker på hur jobbig den här veckan kommer att bli. Det är för mycket nu. Har varit för mycket ända sedan i mars. Det känns verkligen som att man kör på tomväxel nu och migränen i förra veckan är väl ett tecken på det. Liksom det faktum att det gungar under fötterna när jag går ibland. Jag borde ta bättre hand om mig själv.

Ska göra, sedan. Nu ska jag gå och lägga mig.

Oh, and btw - sålde ett objektiv för 5500 pix idag. Sweet med intäkt.

Ge mig tystnad och stillhet nu

2008-05-04T19:30:00.003+02:00

herre... vad jag var über-bakis i fredags. superbra pär bjöd på superbra fest i samband med pre-view av hans superbra utställning på Odea i torsdags. och tydligen är jag superbra på att dricka vin också. alldeles för underbart, fantastiskt bra på det. det var väääldigt nära ett sådant där "jag-ska-aldrig-dricka-mer"-löfte.

för övrigt målningarna minner om hemma. den där gången på väg hem från jobbet, inte sent men bara mörkt. lyktsken gult mot nattsvart och glitter i hela luften. dekorerat som julegran av snökristaller och man blir en levande deltagare som betraktar tavlan mitt i den. strålljus bakom lyser upp och fokuserar och fastän man är ensam så är ensamheten trygg.

längtar tillbaka lite grann...

De små otacksamma kräken

2008-04-29T18:33:00.002+02:00

Nu sitter jag på min nyligen blom-pyntade balkong och njuer av sol och värme. I den gröna yllefåtöljen med fotpall. Jag känner mig som en gammal tant i den, and loving it. Faktum är att om min fåtölj vore en man skulle det nästintill kunna vara mannen jag spenderade resten av mitt liv med. Men lugn, detta var inget utslag av någon slags märklig möbelfetisch, mer bara en normal kärleksförklaring till en gammal vän. Den gröna fåtöljen har för övrigt sällskap av 8 stycken Mårbacka-pelargoner och ett gäng silverfall här på balkongen. Den tycker mycket om pelargonerna då de komplimenterar den gröna ullen alldeles formidabelt. Det är tur att den gillar blomjävlarna för övrigt, då de gick loss på ca 2000 spänn inkl jord och krukor och shit. Det kostar att ligga på topp. Uppenbarligen.

I övrigt så funderar jag över det här med barn. Don't get me wrong - jag gillar ungar, i viss utsträckning. De kan vara grymt gulliga och självklart vill jag ha egna knattar någon gång, men ändå. Jag fattar inte hur vissa föräldrar agerar gentemot sina barn. Så, in all fairness, det är väl mest föräldrarna jag har en beef med. Och i det här fallet en väldigt närstående förälder. Typ en förälder som tidigare en gång var min bästa kompis. Nu är den här personen som tidigare var min bästa kompis, bara en förälder. Det är tråkigt. Att så totalt sakna distans till ungarna. Vi talar med varandra i telefon, typ, aldrig nuförtiden. Och när jag ringer så säger hon att vi får lov att prata någon annan dag för en av de små otäcka liven är grinig och kan uppenbarligen inte nöja sig med 50 % av sina föräldrars uppmärksamhet utan kräver just 100%. Och då kan jag känna att liksom fan, hur ofta träffar du de där snoriga kräken och hur ofta pratar vi? Var ungen verkligen dödssjuk och kunde inte klara sig utan sin mamma i ytterligare fem minuter? Måste man hela tiden släppa allt man har för att passa upp, när det redan finns en person som gör det?

Jag är säkert bara egoistisk. Jag förståååår inte det där, för jag har inga egna barn. Nej, det är helt rätt. Jag ÄR egoistisk, och jag kan inte i helvete förstå det där. Sedan om det beror på att jag inte har barn eller att jag rent generellt tycker att det är viktigt att man som föräldrar faktiskt delar på ansvaret för sina telningar kan vi låta vara osagt.

Anyway - nog med rantande om ungar. Nu är jag hungrig, och det börjar bli lite svalare på balkongen nu, så det är kanske dags att gå in och fortsätta jobba. I väntan på min nya soffa. som inte heter Godot, utan Sevilla.

Borta

2008-04-26T06:44:00.003+02:00

Alltså, hur hopplöst efter är jag egentligen? hur kunde jag ha missat att Anders Göthberg hoppade från Västerbron? jag menar, jag visste att han dött, men hoppat från Västerbron?? Tydligen jobbar jag lite väl mycket nu...

Och inte kan jag sova på morgnarna heller, som synes. Damn.

trådlös

2008-04-25T18:24:00.002+02:00

trådlöst bredband är skiten. speciellt i kombination med gigantisk balkong, strålande sol, typ 25 plusgrader och en Bacardi Razz-drink i handen. Let me tell you.

Har jag för övrigt berättat att jag är världens petimeter? Projektledarjaget går på högvarv i de allra flesta situationer och jag funderar just nu på vad det egentligen är som särskiljer genierna från medelmåttorna, inte kopplat till den egna personen över huvud taget, utan mer som en generell betraktelse och fundering.

Snart dags för infärd mot staden, jag lever i förorten, mest hela tiden, och spelning med vännen P's band, Listen up y'all, jag har ljugit ikväll. *host, host* Eh jag kan inte gå ut ikväll och träffa dig för jag är snuvig och har ont i huvudet, thank god att sthlm är stort och bara för att jag säger så jag säkerligen kommer träffa gameboy ikväll. men nej, dumt, då egentligen ska träffa m.

Tufft liv man lever. Nuff said.

döden dö

2008-04-23T23:05:00.002+02:00

Varför måste man vara registrerad ägare till den bil man anmäler till boendeparkering i sitt område? Jevvla oskick... Jag kan ju för fasen inte betala 100 pix om dagen för parkering, det säger ju sig självt.

Intill döden less på jobb. Längtar festival i maj, varmare breddgrader, fina vänner, så bra musik.

Intill döden less på att strula runt med flera olika. Måste kapa av nu. Ingen VJ, ingen kollega, inget någonting. Men grillning ikväll var godare än krämen. Och kremen, som jär se go. Fina vännorna ska bränna lönen på outlet-konsumism-eufori på fredag, jag ska jobba. Intill döden less på jobb nu. För mycket att göra.

Jaså du säger det? Jo då. Minsann.

2008-03-28T21:41:00.003+01:00

Jag är helt upphängd och nersläppt nu. Egentligen var planen att gå på Reisen och vidare till Bröderna Olssons men jag inser att efter en dag som denna är min agenda inte öppen för annat än tidigt sänggående. Ångestreduktion har en bieffekt, utöver den positiva, som stavas t r ö t t h e t. Och eftersom jag tillbringade gårkvällen pimplandes vin med söt pojke kan jag fan unna mig själv lyxen av det egna sällskapet. Jens Lekman på Musikbyrån Live håller sällskap. Han är fan tunnhårig alltså. Min mentala bild av Jens är inte tunnhårig. Jens är cool.

Något annat som är coolt är den här fina klänningen.

Men den är med 100 % säkerhet alldeles för lång för en mini som jag. Men kunde ju iofs kapa av den innan de där flärparna börjar. Men vafan, hur troligt är det att jag skulle göra det? 850 pix iaf.

Igår tog planerna på ett nytt fotoprojekt form. Det involverar broar och tunnelbanor. Någon gång när jag får mindre att göra så ska det realiseras. Just nu har jag i princip bara tid att jobba. Själadödande, om det inte vore för den kreativa fas som vi är inne i just nu.

Can't get that trumpet out of my head

2008-03-11T22:40:00.004+01:00

Det sägs (eller det sägs och det sägs, vissa säger iaf) att om skorna knarrar är de stulna, om man har ont i fotlederna kommer det att bli regn, om näsan kliar så ljuger man, men vad fasen betyder det om axeln kliar? Det har nämligen min gjort. Hela dagen. Och, givet att jag, dagen till ära, tagit på mig röd-svart-randig ylletröja är kanske åkomman inte alltför obegriplig, men till och med NU kliar det. Och nu har jag linne på mig. Jag har nog fått loppor.

Sinnestillståndet är anspänt urlakat. Rätar man ut på ena ledden kan man ge sig fan på att skiten skrynklar ihop sig på den andra. Samtal med KS idag gjorde lättnaden större, men avsaknad av samtal från två andra gör anspänningen högre. Men sucks. Kanske inte bokstavligen talat i varje situation, men fan så bildligt. Så jag läser Scum manifest och Hennes mjukaste röst men undrar över lämpligheten i detta litterära val.

Herre jevvlar vad jag saknar mina målar- och sygrejer här i andrahandshelvetet. I brist på kreativt utlopp får hjärnan spatt och kokar ihop små fina historier på egen hand om varför den ene och den andre gör si och så. Det är tur att ventilen blogg slash internet finns till hands, annars hade jag kokat skallen för länge sedan. Även om FB är ett djävulens redskap, let me tell u. Om mindre än en månad får jag tillgång till MIN lägga, bara min min min. Jag kan inte ens börja på att beskriva hur skönt det känns.

Eley Kishimoto

2008-03-09T10:12:00.002+01:00

I wants...

Fina, fina skor.

Music for a Darkened Theatre

2008-03-09T09:46:00.004+01:00

Det blir så fel ibland. Speciellt när förväntningar är skyhöga och man väntat, väntat, väntat. Lite så var det igår. Szyber + Reich på Södra, Deltaheads och Ika Nord m fl. Det lovar så väldigt gott men landade så snett. Ojämnt, är väl ordet. Ika var dock bra. För mig är hon fortfarande så väldigt mycket Ika i rutan men jag lovar - nu ska jag släppa det. Vacker, var hon. Deltaheads likaledes bra. Inte vackra, men övertygande. Jag trodde på deras domedagsvisioner, förmedlade genom kontrabas, trummor och gitarr. Det allra mest övertygande ur gårdagens föreställning, kan jag tillägga. Hypnotiskt stökigt och skickligt förde de handlingen framåt med instrument och megafon. De manliga dansarna... stökade inte till det dock. De var bara tråkiga, osynkade, lite obesjälade. Men jag kommer ändå att se sista delen i trilogin när den kommer i 2009.

Själv är jag monstruöst bakis idag. Inflyttningsfest efter föreställningen och avslut på Skrapan med hemgång runt 4 bäddade för dålig dag idag. Och jag ska jobba. Men även träffa en intressant person which is going to be pretty nice. Men jag måste försöka sova lite nu. Åtminstone en timma till.

Mera inköp

2008-02-09T18:23:00.000+01:00

Vidare vill jag även köpa 3 st vita väggskåp med blanka dörrar. Skulle vara jävligt snyggt och dessutom lösa en del av förvaringsproblematiken i den där lyan. Enbart 3 garderober i en hel lägenhet - ja, du hör ju själv så jävla cocobahia.

Enda problemet är att de är så förbaskat dyra. 4 300 spänn för skåpen, och då har jag inte räknat med hyllorna.

Nu ska jag gå och se om jag kan köpa mig någon form av snask. Jag ska vältra mig i självömkan framför melodifestivalen ikväll. How's that for a party!?!

Ny soffa

2008-02-09T17:55:00.000+01:00

Den här soffan vill jag ha till nya läggan. Seville i Multi Grey, från Bolia till den facila kostnaden av 11 875 pix.

I'm tired of thinking bout babies

2008-02-09T17:52:00.000+01:00

Ja men så var man singel igen då. Och mamma har fått tillbaka cancern. Det är ett fördjävla fint liv man lever emellanåt.

Memo skivsläpp

2008-01-06T15:55:00.000+01:00

Vårens skivsläpp:

Cat Power
Cass McCombs
CDOASS
Blur
Cut Copy
Death Cab
The Gossip
Hot Chip
Ladytron
The Killers
Magnetic Fields
The MArs Volta
M83
Mercury Rev
Muse
Panic! at the disco
Postal Service (!!!)
Sigur Rós
Spiritualized
Stereolab
Von Bondies
Zero 7

Sminklista

2007-12-27T19:58:00.001+01:00

Här är ett urval av mina favoritprodukter!:

När började du sminka dig? Lite gradvis i femman vill jag minnas. Vi gick någon slags sminkkurs med någon "snygg", lite äldre brud. Min kompis snodde produkterna vi fick när jag inte var där.
Vilken var din första riktiga sminkprodukt? Det var säkert någon mascara.
Och din första parfym? Antingen var det Lou Lou från Cacharel eller så någon slags liljekonvaljsak från Hvadever.
Vad var din största skönhetsmiss som tonåring? För mörka ögonbryn, för mörk foundation, för orange täckstift och för stark eyeliner. För mycket helt enkelt...
Beskriv din sminkstil idag: Till vardags - fast puder från Chanel, rouge "Rose Petale" från samma märke, brun ögonbrynspenna, svart kajal - allt från Chanel. Ögonskuggan varierar, men vanligtvis en brun från Sephora, en guldig från Urban Decay, eller någon av alla Chanel-varianter jag har. Mascara från det sistnämnda märket oxå. Jag är en Chanel-hora, I know. Till fest - släng på lite Mattifying underlagskräm från Chanel, lite färgad dagkräm från samma märke och roguet "Turbulente" från - surprise - Chanel. Kanske lite glitter på ögonen också.
Dina favoritsminkmärken: Eh, Chanel? :)
Hur lång tid tar det för dig att sminka dig till vardags? Typ 10 min.
Du ska ut på stan och får bara välja två produkter att sminka dig med. Vilka blir det? Ögonbrynspenna och mascara
Vilken skönhetsprodukt köpte du senast? Deo från Dove. Kanske inte skönhet men fräsch-hetsprodukt iaf.
Den dyraste produkten du någonsin köpt: Chanel Precision Hydramax Serum torde det vara
Ditt bästa budgettips: Plocka ögonbrynen, god damn it.
Ditt sämsta sminkköp: Något dyrt, rött läppstift. Jag använder ju inte sånt.
Och den bästa produkten som finns: Greenlands Almond Body Butter
När var senaste gången du vaknade på morgonen med sminket kvar? Inte vet jag, någon gång när jag var full och trött antar jag. Det händer ju ibland.
Hur många läpprodukter (läppstift/läppglans) äger du, på ett ungefär? Typ 6? Gammalt läppguck är äckligt.
Din önskeprodukt: Beauté Initiale Fluide Hâle Progressif

Trött, tröttare, tröttast...

2007-11-18T18:22:00.000+01:00

Gud vad besvärligt allting blev nu då. Mkt på jobbet, sett ur flera olika synvinklar: nya, krävande uppdrag, interna processer som ställer till, nya kollegor, kollegor med känslor lite utöver det vanliga. Jag känner mig sliten redan innan veckan börjat och längtar redan till nästa helg. SMS ställer till, förvisso gulligt men ändå ställer det till.

Läst Maja Lundgrens "Myggor och tigrar" i helgen men orkar knappt tänka på den. Den får mig att tänka på psykpatienter och frågan är om det är bättre att det faktiskt är sant det hon skriver om eftersom alternativet skulle innebära rent förtal. Kulturcamorran i Sverige innehåller många känsliga egon.

Modebloggen är död. Leve modebloggen.

2007-11-14T13:04:00.000+01:00

Jag tror, minsann kanske... Konjunkturen vänder och barnen får mindre pengar att leka med. Antalet variationer i den befintliga garderoben är inte oändligt utan börjar alltmer likna visarens varv runt urtavlan i all evinnerlighet. Ni ska få se. Den för en tynande existens, modebloggen.

För allt hänger ihop. Mer pengar - mer extravagans. Mindre pengar - mer slentrian. Jag ser fram emot den kommande utrensningen. Lite mindre av den ena sorten och lite mer av den andra. Bloggen överhuvud kommer inte att dö för maken till gratis reklamkanal har sällan skådats och den vill kommersialismen inte vara utan så alltså uppmuntra de bra och dissa de dåliga.

Själv har jag ett fem-siffrigt tal som ligger och bränner på spenderkontot men jag kan inte bestämma mig. Dagens I-landsproblem ringde och frågade om det skulle bli en Marc by MJ-väska, en digitalkamera eller ett par EK-pjuck. Jag kunde inte svara så cashen ligger kvar. Fuckin shame on me egentligen för att jag är så jävla ytlig. Jag kunde skänka pengarna till en av medlemsorganisationerna. Eller betala av lånet. Eller investera i den egna rörelsen.

För övrigt (för att ytterligare kasta mig runt i hyper-speed bland diskussionsämnena) så inredde jag om ett av rummen i läggan härförleden. Jag är mycket nöjd. Mycket, mycket nöjd. Skrapa bara ihop en matta (plush kind, typ rya) och saken är hackeböff. Svart, vitt, rött och grönt blev temat. Nu ska jag dock sätta mig och måla min senaste tavla, gotta finish, gotta push on.

Coola kollegor

2007-10-20T09:00:00.000+02:00

Om man befinner sig på konferens och man, vid 3 på natten mitt i ett galet dance-move, kommer på sig själv att "fan vad coolt, det här är mina grymma kollegor", då är det en rätt bra grej.

Och de där jävla chokladskaparna från Lindt och deras förbannade reklamfilmer kan brinna. Jag är så sugen att jag bara dör.

Ikväll väntar en sjuhelsickes gratisfest. The champagne is killing me.

Bättre nu

2007-10-06T17:45:00.000+02:00

Sådär. Idag bättre. Inte lika mkt hat. Bara bakis.

100 värdelösa inlägg

2007-10-04T22:37:00.000+02:00

Idag har jag inget annat än hat till övers för mig själv. Skulle kunna fylla bok böcker hela jävla internet om hur värdelöst skrapig jag är. Det bästa ordet att beskriva är

m e d i o k e r

Inte ens formulera mig kan jag.

Fan, när jag var liten ville jag bli känd, berömd upptäckt som någon extraordinär. Suttit kvar har det och aldrig släppt. Till och med att jag trott att det är så. I de bästa stunderna. "Jo, du är något värd". Men inte ens jävla härma ordentligt är möjligt. Fuck it!

Tant.

2007-10-03T22:37:00.000+02:00

I morgon har jag inga möten inplanerade = casual thursday som ska följas upp med kalas bland fashion-freaks på söder. Klädsel kommer att inspireras av 50-talstanter.

Nya, beige-orangea strumpbyxor
Tantskor
tantklänning... kanske den rosa, blommiga.
basker, tantkappa och liten grå väska.

second hand, second hand, second hand.

Lite tankar dårå

2007-09-30T18:20:00.000+02:00

Om jag bara fick handla på ett enda ställe under resten av mitt liv så skulle jag ta nya Pub. OK det skulle bli lite jobbigt att bara kunna käka mackor och sallader från Urban-caféet, men jag antar att det är priset man får betala. Grymt sjysst hade de gjort det. Dock ingen klänning som är The Klänning. Går inte bättre än bäst, om man säger.

Nedan video är likaledes grym. Länge sedan tittade på musikvideo, och egentligen låten inget vidare men vad gör det när miljöerna är så fina så fina. Och klänningarna. En 50-talsdröm, på YouTube.

Mästerliga smycken

2007-08-30T09:08:00.001+02:00

Eftersom Mästaren och Margarita en av mina all time favorit-böcker känns Dada's Diamonds nya kollektion "Maestro", inspirerad av sagda bok, som en mycket intressant företeelse. Känner nästan oemotståndlig.

Dock halsbandet "Never Talk to Strangers" helt otänkbart. Skönheten motiverar inte 30 000 SEK.

Tänker kanske armbandet "Black Magic Revealed" för betydligt mer humana 1 390 SEK. Om inte hade andra utgifter att tänka på, eller andra smycken.

Fotograf: Kristian Löveborg

Fantastiska fakta

2007-08-29T16:51:00.000+02:00

Håll i er nu intresse-klubben:

1. Jag har hållit tal inför mer än 500 pers, flera gånger
2. Min andra bostad i Stockholm var på ett förstahandskontrakt. I innerstan.
3. Ja, jag anser mig själv vara en lucky bastard
4. Jag har brutit armen till följd av en mopedolycka. Jag var då ca 7 år gammal.
5. Min favoritfärg när jag var liten var grön. Det har hållit i sig.
6. Jag har älskat två gånger och varit kär ungefär en ziljon gånger fler.
7. Jag säger att jag avskyr att städa men egentligen gillar jag när det är rent.
8. Jag har spelat teater. Hamlet var det. Jag var Hamlet.

Design: Deutschland

2007-08-24T10:14:00.000+02:00

Dagens design-tips: Talking Means Trouble. Berlinskt märke, mycket slipat siden, råa kanter, vidd, udda detaljer. Enkla linjer.

Fint.

Bokmalen

2007-08-14T15:02:00.000+02:00

Igår började jag på en lista över vilka böcker jag har läst på senaste. Jag är ingen bokmal av enorma mått, åtminstone om man jämför med vissa av mina vänner som konstant håller näsan över en bok. Däremot kändes det lite kul att kunna ordna och systematisera, kolla av och se vilka böcker jag bara påbörjat men aldrig slutfört, kanske läsa om någon och kunna sortera bort ur minnet de som jag inte vill läsa igen.

Jag har nämligen ett förfärligt dåligt minne förstår ni.

Någon frågar mig vad jag läst under semestern och det är fullkomligt blankt. En bok på franska av Simone de Beauvoir, det vet jag, för den är jag inte helt klar med. Men i övrigt... blankt.

Kanske skulle man lägga till någon snygg listfunktion för att kunna spara böckernas namn här. Eller på Facebook kanske. Eller någon annanstans. Eh, jag vet inte. Vi får se.

Sedan hittade jag den här listan hos Bokidioten:

fetstil för böcker man läst
kursiv för de man vill läsa
_underscore för de man inte vill komma i närheten av_
+ markerar de böcker man har i bokhyllan
* för de böcker man aldrig hört talas om

1. +The Da Vinci Code (Dan Brown)
2. +Pride and Prejudice (Jane Austen)
3. To Kill A Mockingbird (Harper Lee)
4. +Gone With the Wind (Margaret Mitchell)
5. The Lord of the Rings: Return of the King (Tolkien)
6. The Lord of the Rings: Fellowship of the Ring (Tolkien)
7. The Lord of the Rings: The Two Towers (Tolkien)
8. Anne of Green Gables (L. M. Montgomery)
9. *Outlander (Diana Gabaldon)
10. *A Fine Balance (Rohinton Mistry)
11. _Harry Potter and the Goblet of Fire (Rowling)_
12. +Angels and Demons (Dan Brown)
13. _Harry Potter and the Order of the Phoenix (Rowling)_
14. *A Prayer for Owen Meany (John Irving)
15. +Memoirs of a Geisha (Arthur Golden)
16. _Harry Potter and the Philosopher's Stone (Rowling)_
17. *Fall on Your Knees (Ann-Marie MacDonald)
18. *The Stand (Stephen King)
19. _Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (Rowling)_
20. +Jane Eyre (Charlotte Brontë)
21. The Hobbit (Tolkien)
22. The Catcher in the Rye (J. D. Salinger)
23. Little Women (Louisa May Alcott)
24. *The Lovely Bones (Alice Sebold)
25. +Life of Pi (Yann Martel)
26. +The Hitchhiker's Guide to the Galaxy (Douglas Adams)
27. +Wuthering Heights (Emily Brontë)
28. The Lion, The Witch, and the Wardrobe (C. S. Lewis)
29. East of Eden (John Steinbeck)
30. Tuesdays with Morrie (Mitch Albom)
31. *Dune (Frank Herbert)
32. *The Notebook (Nicholas Sparks)
33. *Atlas Shrugged (Ayn Rand)
34. +1984 (Orwell)
35. *The Mists of Avalon (Marion Zimmer Bradley)
36. *The Pillars of the Earth (Ken Follett)
37. *The Power of One (Bryce Courtenay)
38. *I Know This Much is True (Wally Lamb)
39. *The Red Tent (Anita Diamant)
40. +The Alchemist (Paulo Coelho)
41. The Clan of the Cave Bear (Jean M. Auel)
42. The Kite Runner (Khaled Hosseini)
43. +Confessions of a Shopaholic (Sophie Kinsella)
44. *The Five People You Meet In Heaven (Mitch Albom)
45. +Bible
46. Anna Karenina (Tolstoy)
47. The Count of Monte Cristo (Alexandre Dumas)
48. Angela's Ashes (Frank McCourt)
49. +The Grapes of Wrath (John Steinbeck)
50. *She's Come Undone (Wally Lamb)
51. *The Poisonwood Bible (Barbara Kingsolver)
52. A Tale of Two Cities (Dickens)
53. *Ender's Game (Orson Scott Card)
54. Great Expectations (Dickens)
55. The Great Gatsby (Fitzgerald)
56. *The Stone Angel (Margaret Laurence)
57. *Harry Potter and the Chamber of Secrets (Rowling)
58. +The Thorn Birds (Colleen McCullough)
59. *The Handmaid's Tale (Margaret Atwood)
60. The Time Traveler's Wife (Audrew Niffenegger)
61. +Crime and Punishment (Fjodor Dostojevskij)
62. The Fountainhead (Ayn Rand)
63. War and Peace (Tolstoy)
64. +Interview with the Vampire (Anne Rice)
65. *Fifth Business (Robertson Davis)
66. One Hundred Years Of Solitude (Gabriel Garcia Marquez)
67. _The Sisterhood of the Travelling Pants (Ann Brashares)_
68. +Catch-22 (Joseph Heller)
69. Les Miserables (Hugo)
70. The Little Prince (Antoine de Saint-Exupery)
71. Bridget Jones' Diary (Fielding)
72. Love in the Time of Cholera (Marquez)
73. Shogun (James Clavell)
74. The English Patient (Michael Ondaatje)
75. The Secret Garden (Frances Hodgson Burnett)
76. *The Summer Tree (Guy Gavriel Kay)
77. *A Tree Grows in Brooklyn (Betty Smith)
78. The World According To Garp (John Irving)
79. *The Diviners (Margaret Laurence)
80. *Charlotte's Web (E.B. White)
81. *Not Wanted On the Voyage (Timothy Findley)
82. Of Mice And Men (Steinbeck)
83. *Rebecca (Daphne DuMaurier)
84. *Wizard's First Rule (Terry Goodkind)
85. Emma (Jane Austen)
86. *Watership Down (Richard Adams)
87. *Brave New World (Aldous Huxley)
88. *The Stone Diaries (Carol Shields)
89. Blindness (Jose Saramago)
90. Kane and Abel (Jeffrey Archer)
91. *In The Skin Of A Lion (Ondaatje)
92. Lord of the Flies (Golding)
93. +The Good Earth (Pearl S. Buck)
94. The Secret Life of Bees (Sue Monk Kidd)
95. _The Bourne Identity (Robert Ludlum)_
96. *The Outsiders (S. E. Hinton)
97. White Oleander (Janet Fitch)
98. _A Woman of Substance (Barbara Taylor Bradford)_
99. *The Celestine Prophecy (James Redfield)
100. Ulysses (James Joyce)

Nya puppor x 2

2007-08-14T14:56:00.000+02:00

På min sneak-lunch, som drog ut på tiden något pga diverse ärenden och kanske ett och annat helt onödigt trams så lyckades jag kapa åt mig ett par, nej förlåt - TVÅ par - grymma puppor. Inte för att jag egentligen kanske behöver ytterligare ett, nej förlåt, TVÅ, par skor, men det var halfva priset! och de var fina! och jag hade precis varit på banken och satt in ett 6-siffrigt belopp på mitt konto, så vafan, I earned them. Dessutom har jag inte köpt nya skor på minst... rätt så länge, om man bortser från de svarta nätskorna i skinn som jag var tvungen att köpa eftersom mina fötter höll på att skavas bort i det paret jag hade på mig.

Fast egentligen drömmer jag i hemlighet om ett sådant där par med rund, hög klack. De är fina. Men det berättar vi inte för någon tycker jag.

Snart ska jag blogga en bild på pupporna, för det vet jag gillas. Och dessutom så är det ju så fint att då kan man komma ihåg vad man har för skor även om man inte är hemma. Om det nu skulle kännas jobbigt att behöva invänta hemkomst vill säga. OK, dålig anledning, I know.

Update: Nu med bild på ett av paren. Sneak-taget under skrivbordet med mobilen. Lägger man en alvedon på mina ben så framstår den som ett födelsemärke.

Det anpassningsbara isoleringsrummet

2007-08-14T14:44:00.000+02:00

OK, så är man frånvarande i nästan en månad, och det första inlägg jag vill skriva handlar om det här.

På mitt jobb sitter vi i öppet kontorslandskap. Bra, för det mesta, eftersom vi har all möjlighet i världen att jobba hemifrån och jag har dessutom så bra kollegor att det bara är roligt att sitta och tjafsa med dem. Mindre bra, eftersom det verbala tjafsandet (till skillnad från det elektroniska, som bara förorsakar en och annan skrattsalva) skapar en viss ljudvolym. Och är man dessutom, som jag, en person som helst inte vill att andra ska lyssna när jag pratar i telefonen (ja, faktum är att jag skyr telefoner över huvud taget) så kan en dylik tingest vara att rekommendera.

Vårt kontor är dessutom oerhört klassiskt designat, med Panton-lampor, Mathsson-stolar, Aalto-bord och klassiskt Gustavsbergsporslin, så en designad telefonkåpa skulle nog passa som handen i den berömda kalvskinnsvanten. Pentaphone, som tingesten heter, är ett "Adjustable isolation space" räddningen undan offentliga telefonsamtal. En stunds isolering medan man pratar i mobilen, så hela omgivningen slipper höra på. Från Robert Stadler.

Via Inredningsbloggen

En sträng om döden

2007-07-18T15:44:00.000+02:00

Lyssnar Televise's Songs in A and E och njuter i all rundhet. Planerar kvällsfest med bästa tjejerna. Lagom temperatur i lägenheten för en gångs skull och skön trötthet efter hård ansträngning, torkat svetten ur pannan en gång för mycket i morse.

Jag tror att jag skulle göra mig i radio. Jag tror faktiskt det. Där skulle mina sanna talanger skina genom etern som en fyrbåk.

*Mercy seat - Televise* ... mmm ... Stor- och svårslaget.

Idag lyssnade jag på ett program om döden. Vi pratar för lite om döden, menade programledarinnan, och så är det nog. Men vad finns där att säga? Konceptet död är svårgreppbart. Ingen överlevande kan berätta om det. Min pappa var en övertygad själ som menade att när man dör så fortsätter man leva som ande till dess att man återföds. Kanske visste han att det svarta var nära och ville därför skapa sig en bild av vad som väntade.

Alla bär inom sig bilder av döden. Min bild är inte Bergmanskt mänsklig, lång och gänglig utan bara tom och stor. En ödemark i universum där inte medvetande längre finns. En medvetslös letargi utan någon chans till förbättring. Jag tror inte på den stora återkomsten eller det vakande ögat utan bara ett ingenting.

På det följer ett visst måste, ett tvång att ta vara på det vi har här och nu att inte vänta och se eller bara stå bredvid och titta. Måste vara aktiv och njuta. Har tillåtelse att vara aktiv och njuta. Behöver inte be om lov eller ursäkt för "ursäkta mig, men det här är faktiskt mitt liv" slår inte riktigt an.

E-type made my day

2007-07-09T15:22:00.000+02:00

Jahapp... Nu har en av de fem kvarvarande på kontoret valt att sparka igång E-type's True believer. Det var den friden det...

Jag roar mig med att fota min klänning som är glimrande färgrik. Semestertider = Converse och slappa kläder. Skönt. Alla borde ha semester. Jämt. Fast fasen vad ineffektivt allting skulle vara då. Jag tar tillbaka.

Fortsätter surfa potentiella kunder.

Ser i en artikel från 2003 att Benetton RFID-märker sina kläder från fabrik till butik, men inte därefter. De risgrynskornsstora RFID-chipen kommunicerar trådlöst med kedjans affärssystem så att man kan hålla järnkoll på var i produktionskedjan de befinner sig, åtminstone så länge de befinner sig inom en meter från en butiksscanner. Vilket i praktiken innebär att om du bär ett taggat Benetton-plagg och går in i en Benetton-butik så kommer den affärens system att känna av att dina kläder befinner sig där. Intressanta möjligheter öppnar sig. Integritetskänsliga individer kan känna sig fria att reagera nu.

Och hey - Prada gör detsamma.

Och regnet det bara öser ner...

2007-07-09T14:14:00.000+02:00

Det är så öde att det ekar här. Av över 100 pers är det nu bara kvar 5. Och jag är en av dem. Men bara i någon dag till, för sedan går även jag på semester och drar till nordligare breddgrader.

Men New Young Pony Club släpper sin debut idag - Fantastic Playroom (från Island: Nine inch Nails och BRMC bl.a.) which wipes the wicked clouds away! Går att köpa via HMV.co.uk. Skynda, skynda!

Skohantering

2007-07-09T14:11:00.000+02:00

De som känner mig vet att jag är en skofantast av stora mått, även om jag var bättre på att hitta fina skor förut än vad jag är idag. Här är iaf några av mina bästa tips när man köper nya skor:

Prova alltid båda skorna i ett par och fråga alltid om det finns ett par där den ena skon inte varit provsko. Det är förvånansvärt hur snabbt en provsko går ut sig.

Är de nya skorna för små? På längden kan man faktiskt inte göra något, så är du tvungen att nypa ihop tårna när du står så kommer ingen period av användning, hur lång den än är, att göra skon mer passande. Lämna tillbaka eller köp dem som ett par "sitt-skor" (jag har faktiskt sådana ;-) ).

Är skorna för smala? Då går det däremot alldeles utmärkt att fixa dem. Skit i att försöka på egen hand - be skobutiken lästa skorna i stället. Det gör de gratis och du har skor som passar på ett par dagar. Tänk på att detta bara går att göra med läderskor.

Byt skor ofta. Använd inte samma par skor två dagar i rad. Låt dem vila och reformera sig medan de torkar upp.

Är skorna hala eller klibbiga? Om de är hala tar du ett sandpapper och går loss på sulan, är de klibbiga så strö över lite talk på dem.

Illaluktande skor? Köp deokulor som du lägger i skorna medan de står och vilar, eller pröva ett gammalt husmorsrecept: lägg apelsinskal i skorna över natten.

Klacka alltid om pumps! När du byter ut det lilla plaststiftet på hälen mot ett i gummi förlänger du skons livslängd avsevärt. Det viktiga är att klacka om innan materialet på själva hälen har angripits, då det blir en mkt mer kostsam historia. Och när du går till skomakaren: be att få se jobbet innan du betalar! Det finns många usla skomakare, och när du väl hittat en du gillar, så stick with him/her! Tala gärna om det för dem oxå, på så vis har jag fått många förmåner. :-)

Sula om lädersulade skor för längre hållbarhet. Om de inte ska vara dansskor. För då behöver du lädersulan för greppets skull.

Många gånger har nya skor en riktigt hård häl. För att mjuka upp den så lägger du den över en stolsrygg. Sedan tar du och viker ihop en bit kartong eller använder något annat hårt och lägger det över hälen på skon och bankar till med en hammare ett par gånger. Som att möra en stek, kan man säga. Har hälen hårda kanter på insidan så tar du sandpappret igen och drar några drag. Se bara till att du inte sandpapprar dig igenom någon söm.

Noja

2007-07-05T21:59:00.000+02:00

Shit, jag gör mig själv verkligen besviken. Varje gång en godispåse inköps, till exempel. Eller varje gång jag väljer ett matalternativ som inte är det smalaste. Kanske skulle jag må bättre av att bara bejaka det faktum att jag ständigt gör felaktiga val, snarare än noja över felsteg som ändå inte kommer att innebära vare sig cancer eller bldopropp. Svårare än för många, lättare än för somliga. Inspiration, var är du? Eller kanske snarare beslutsamhet.

På en helt annan not: kvällens dejt med gamle polaren J var mkt mkt bra. Varför har man aldrig tid för gamla vänner? Jag är usel, på så många plan. Bleh.

Bidde inget

2007-07-04T21:25:00.001+02:00

Tänkte att jag skulle blogga. Men så...

Block.

Dagens trams

2007-07-01T22:58:00.001+02:00

Det är så varmt här att jag simmar i svett. Och utanför regnar det. Livet är toppen när man vet att man blir våt hur man än gör. Well, idag tog jag på mig spenderbrallerna till frukost och begav mig till okänt köpcentrum för att hosta upp some cash. Hem kom jag med lite kavaj, lite trätrall, en Rörstrands-skål, ett gäng Flow-muggar från Design House och, något oväntat, en skön, expanderbar kabinväska (!). Alltså, mitt shopping-sinne var hårfint inställt vilket resulterade i en salig röra. Som en godispåse innehållande bensporslin, bomull, plast och ... trä.

Nu är jag trött. Semester om en vecka. Sweet...

Dagens bästa:
Min egenhändigt komponerade brunch bestående av omelett, chorizo, bönsalsa, gurka, småplättar och varma mackor.

Dagens sämsta:
Gotta be vädret. Eller bussresan tillbaka från köpcentrumet, eller oh - nu vet jag!: alla miljarder skrikande, snoriga små odjur på köpcentrumet. Yuk.

Grabbarna på Grabbarnas

2007-06-12T18:52:00.000+02:00

Vill du ligga med killen i mitten eller/och killen till höger? Inte? Då finns det anledning att tro att du nog ska passa dig för att umgås med dem, i alla fall om du är ung tjej, för vad det verkar så tycks de ha uppenbara svårigheter med att skilja mellan rätt och fel på den fronten.

Jag kan inte ens börja förklara hur mycket avsky jag känner för människor som våldför sig på andra, människor som saknar den grundläggande respekt för andras liv som vi alla borde ha fått med oss redan från barnsben.

Och det är ändå en pissdroppe i havet av vreden jag känner gentemot vårt rättsväsen och dess uppenbara flathet på just det här området. Det är för mig helt obegripligt hur jag fortfarande idag, 2007, tvingas att gång på gång läsa om domstolars horribla övergrepp på våldsoffer. Domstolar dömer inte efter moral utan efter lag heter det, och det köper jag. Däremot köper jag i helvete aldrig att domare tillåter våldtäktsmännens försvarare förnedra offer med frågor om dennas sexliv.

Jag kan förstå att man ställer frågor om vilka kläder offret bar under den aktuella kvällen, om syftet med frågorna är att fastställa om det var enkelt eller svårt för gärningsmannen att utföra sitt dåd. Men då ska dessa frågor följas upp med vilka kläder gärningsmannen själv bar: hade vederbörande jeans med skärp (som ju tar längre tid att knäppa upp) eller kanske träningsbyxor (och bara daskade fram snorren med ett enkelt handgrepp)? Enbart i det syftet att fastställa om det gick snabbt eller var en utdragen process att påbörja våldtäkten. Och enbart i de fall det rör sig om en överfallsvåldtäkt där det har funnits risk att våldtäktsmannen kan ha blivit upptäkt. Aldrig i syfte att undersöka offrets tidigare liv eller situation. Ett offer är ett offer är ett offer. Det är aldrig offrets skuld som ska utrönas.

Och det är därför våra nuvarande lagar måste ändras. Som det är nu så får offret försvara sig, inte bara medan våldtäkten pågår, utan även efteråt, i rättssalen, framför akademiker med huvudena fulla av lagar och paragrafer som i minsta detalj skärskådar alla sår och blåmärken, fläckar och snedsteg.

Jag vill ha ett rättsväsende som ställer frågor som utröner gärningsmannens skuld. Som tvingar gärningsmannen att redogöra för sitt tidigare liv och eventuella tidigare sexuella snedsteg eller våldstendenser. Jag håller inte med Afa om att det är dags att slå tillbaka, men vid gud att det är dags att göra bot och bättring!

Tobias är tillbaka

2007-06-12T17:24:00.000+02:00

Tobias Fröberg är en kille med klass. Hans låt When the Night Turns Cold är det svängigaste sen snurrgungan. Nu är han emellertid tillbaka i stan efter en turné i södra USA. För ett tag sedan spelade han på Underbara Bar och om ni vill lyssna lite på honom så här i efterhand (från ett helt annat tillfälle) så kan ni lyssna på den här podcasten.

Tobias - jag vill vara din kompis juh!

Kathryn Williams & Tobias. Att inte gilla den här killen är fan tekniskt omöjligt. Fler bilder från USA-turnén hittar du här.

Jeans-nostalgi

2007-06-08T21:04:00.001+02:00

När jag gick på högstadiet gillade jag att teckna. Jag hade 5:a (för er youngen's så var det lika med max-betyg på urtiden) i bild så länge man kunde få betyg. Det var mycket bilder på hästar och killar och sånt som intresserade på den tiden. Och sedan ritade jag av bilder ur tidningar, gärna bilder på människor. När jag läste det här, så tog Madeleine-kakan mig tillbaka till mitt 80-tal. Den här bilden påminnde mig enormt mycket om en jeanssnubbe iförd 501:or som jag ritade av. Scary...

Vintage-instruktioner

2007-06-07T17:02:00.000+02:00

Idag har jag glidit runt på söder i vad som efter en dags användande numera går under beteckningen "djävulsskorna" i jakt på den perfekta klänningen som ska rädda mig. Jag hittade en rätt så fin, beige-vit spetsklänning med precis rätt längd och lagom storlek i livet (lite bantning inför bröllopet kommer att göra den perfekt). Problemet var att den hade ett par fläckar på kjolen som jag inte vet går bort. Jag frågade om den var kemtvättad, och det var den, så vitt de visste, inte. Det är ju alltid hoppfullt, för det kan ju innebära att den går att rädda. Men 1500 spänn är många kronor för en chansning. Om de inte går bort så kan jag ju inte använda den.

Anyway, min tripp fick mig att tänka på vissa saker angående vintage-shopping som jag tycker är bra att känna till:

När man tittar på storleksetiketterna bör man tänka på att folk var mycket mindre på 40- och 50-talet. Dagens S är sannolikt mer av en M med den tidens mått mätt.

Om du vill vara säker på att de kläder du hittat verkligen är vintage så kolla efter skötselråd. De dök nämligen inte upp förrän 1960 i USA och 1979 i Sverige. Amerikanska postnummer (kolla adresser på lapparna) infördes 1963 och de svenska 1968. Har plagget plastdragkedjor är det med all säkerhet producerat efter 1960. De flesta äldre plagg (30- till 50-tal) har handsydda detaljer. Många lite finare plagg från 30-/40-talen är gjorda av nylon/rayon eftersom de materialen var nya och spännande då.

Om du verkligen är ute efter något speciellt - låt butiksägarna få veta det. Fråga efter plagget (många gånger har de inte allt framhängt) och finns det inte så be dem spana lite extra efter det. Många lite mindre butiker är grymma på det.

Berätta för alla dina vänner vad du letar efter. Det bästa är om ni spanar åt varandra: Christine behöver röda stack-heal skor i stl.39, Maria en sidenkjol i stl. 36 etc.

Scanna föräldrarnas och mor- och farföräldrarnas gömmor. Be vänner scanna sina gömmor.

Leta på nätet. Bra svenska vintage-shoppar är Mint&Vintage och Lily of the Valley. Annars är Tradera och Ebay alltid ett bra alternativ.

Om du har hittat plagget du säker, men det luktar som farmors gamla strumpor så häng det i ett skåp under natten tillsammans med en skål lakritssprit.

Luktar plagget rök så prova hänga det tillsammans med en skål ättika.

Gamla broscher och hårnålar etc utgör slutligen riktigt bra smågåvor till väninnor som är vintageintresserade.

Band, 2007

2007-06-07T11:54:00.001+02:00

Det här är inte för er. Bara så att jag själv kommer ihåg. Band/artister jag sett hittills i år:

Kris Kristofferson *****

Regina Spector ****

Sufjan Stevens (eller var det förra året?) *****

Bloc Party ***

Patti Smith ***

Architecture in Helsinki ****

Veracruz ****

Slint ***

White Stripes ***

The Durutti Column *** (och ett extra * bara för att de är så gamla)

Apples in Stereo **

At Swim Two Birds (missade Gnac, a.k.a. den andra halvan av Montgolfier Brothers) **

Oslö Telescopic (sugigt band) *

Melvins ***

Smashing Pumpkins *** (en stark trea dock, men mest av nostalgiska skäl)

Parenthetical Girls ***

Fuyija & Miyagi ****

The Fall ***

Blonde Redhead ****

Band of Horses *****

Matt Elliott **

The Long Blondes *** (åtminstone ösigt värre)

Foto: Olle Kirchmeier, Rockfoto.

Update:

Nu lite fler band att lägga till samlingen.

CSS **** (bästa konsertbandet. De är helt galna)

Electrelane **** (även om de instrumentala låtarna var bäst och jag inte riktigt köpte sångerskans röst på scen så var de riktigt, riktigt bra och den docksöta gitarristen som gick bananas absolut bäst)

Interpol **** (dock en svag 4:a. de har blivit för stora för sig själva)

Peter, Bjorn & John ** (oinspirerat)

The Gossip *** (tenderade att bli lite väl mycket freakshow över 150kg Beth i trikåer, men de är ju tekniskt sett bra)

the Metros ** (barn)

TV on the Radio **** (jag gillar sångarens röst och det var kul att se ett band som jag lyssnat på rätt länge utan att egentligen anstränga mig om att leta upp konserter med dem)

Efterlysning

2007-06-07T09:15:00.000+02:00

Hej hopp! Jag är ute efter en klänning i 50-talsmodell, med vid kjol i ungefär knälängd. Ljus färg, helst utan så mycket mönster och i storlek 36-38. Men det verkar vara helt sjukt svårt att få tag på en fin dylik. Är det någon som har något tips om var man kan få tag på en riktigt fin vintage-klänning?

Funderingar fram och tillbaka

2007-06-05T12:51:00.000+02:00

Vad händer egentligen i Vasaparken as we speak? Det är ett jävla liv...

Jag kollar på Momento och inser att jag har gått i samma gymnasieskola som en av programledarna till det där skräpprogrammet. På hans MySpace står det att han har ägnat tio år åt musik- och artistbranschen och att han räknar med att spela in en jazz-/soulskiva inom [citat] en snar framtid [slut citat]. Well you go girl.

Vidare greppar jag inte storyn bakom The Bold and the Beautiful. Vem är tillsammans med vem och är verkligen Ridge kär i sin egen dotter?

Fan vad de skriker från parken. Jag måste nog gå dit och se what the fuss is about. Studentjävlar.

Köpa gammalt, köpa nytt

2007-06-05T12:50:00.000+02:00

Jag tycker om tanken på att köpa saker second-hand. Jag gillar idén med att återanvända något som faktiskt har mycket liv kvar att ge och att även om en person har tröttnat kan en annan bli glad som ett barn över densamma. Däremot har jag svårt att hitta kläder i second-handaffärer.

Jag vet inte, men det är som att min tankeverksamhet går i stå när jag överväldigas av den enorma massa av skjortor, toppar, blusar och kjolar och jag kan bara inte hitta något som jag skulle passa i. För det mesta. Jag förstår att man ofta är tvungen att ha stora butiker med mängder av kläder för att kunna få någon volym på försäljningen eftersom kläderna är mycket billigare än i nyskick. Jag förstår också att det är svårt att få till så mycket yta att inte alla kläder måste hänga ovanpå varandra, men jag önskar att det inte var så. Själviskt, så klart. Men det skulle vara så mycket enklare.

För ett par dagar sedan besökte jag Myrornas vid Adolf Fredriks kyrka och jag måste ändå säga att jag är nöjd med den butiken. De har lagom mycket grejer - inte så att man blir överfallen av allt tyg, utan ganska lagom. Dessutom har de separerat de lite billigare kläderna från märkeskläderna av lite bättre kvalitet.

Där hittade jag två fina kjolar; en beige och en brun-rosa randig från Tiger, samt en fin stickad kofta från Bitte Kai Rand. Jag vet att det märket är ett soc-tantmärke, men den var fin med sina starka färger och enkla former. Att det är kvalitet märks direkt. Nu ska jag bara nypa bort de groteskt stora axelvaddarna så är den fit for fight. Här kan du läsa en intervju med Bitte Kai Rand. Hon är onekligen en färgstark kvinna.

Kvällens underhållning

2007-05-28T20:21:00.000+02:00

Kvällens TV: Simon, Thomas och Popmorsan.

Som jag förstår det så bemöttes den vita fuskskinnsoffan och den mintgröna väggen med en viss skepsis av lägenhetsinnehavarna. Helt förståeligt nog.

Dock. Får jag någonsin barn, så remind me of this: compact living är inte, jag upprepar, inte the shit med kids. Barn i garderober skrämmer mig.

Berg och dalbana idag

2007-05-24T20:41:00.001+02:00

Idag har varit en upp-och-ner-dag. Sovmorgon och strålande solsken i morse byttes ut mot en chef som tror att jag är nybörjare inom branschen och strejk hos SAS-jävlarna till lunch sänkte humöret som en sten. Bra kundmöte och en lösning på flygproblematiken under eftermiddagen uppade allting innan jag begav mig till restaurang för middag och upptäcker en stor, gulgrön, askonstig spindel på stolen mittemot mig, vilket totalförstörde matintaget för mig. Jag hatar spindlar. De är helt klart den livsform jag har allra mest emot. Ett par dagars vistelse i stugan skapar iofs den exponering som behövs för att jag ska klämma de allra minsta med fingrarna, men herregud - den här var helt abnorm. Grön, I tell you! Jag funderade på om jag skulle be servitrisen ta bort den, men så tänkte jag att jag i stället skulle exponera mera, med påföljd att jag slängde i mig salladen och under hela middagen satt med total stå-päls. Uuuuh...

Men det var inte det jag skulle berätta: det jag skulle säga var att jag hittade ett grymt skönt smyckemärke här i Oslo: Making Sense. Smyckena påminner om David & Martin's, men lite (och nu inte bara låter jag utan även är fördomsfull) kvinnligt rundare. Sedan hittade jag ett jäkligt fint märke på kläder som hette något med Sophia, typ Sophia Korak eller något dylikt. Jag sa till mig själv att "kom ihåg detta nu" men inte gör jag det inte. Jag har korttidsminne som en fisk. Blupp.

Jordnöts-illamående

2007-05-23T20:56:00.000+02:00

Buuäh... Jag mår för-många-Hershey's-Reese's-Cups-illa. Ät inte två på raken.

Min chef borde ha vett att ringa mig och berätta för mig när och var vi ska ha vårt möte i morgon, btw. Det tycker jag vore hyggligt.

Tappat greppet

2007-05-23T19:26:00.000+02:00

Det fanns en tid när jag var grym på skor. Jag hade en nästan kuslig känsla, ja stenkoll på vad som skulle komma att gälla på skofronten framöver. Nästintill närkligt rätt hade jag. Men det försvann för ett tag sedan, kanske minskade min obcession för fotklädseln något. Eller så var det snarare det faktum att mitt samboskap med en snubbe i skobranschen upphörde. Vi pratar i alla fall om tjejen som flyttgubbarna mötte med ett "Hej fröken Marcos" när de öppnade mina garderober i samband med en flytt för några år sedan.

De spetsiga tårna förespådde jag (gammal, gammal synd), kloklacken (den svagt inåtböjda) likaså. Stövletterna och de runda tårna (i omvänd ordning) såg jag komma och hoppade på innan andra. Den töntiga näbbsko-kvasi-trenden som Ebba försökte pusha för nobbade jag, klokt nog, och herrskorna tänkte jag införskaffa redan för ett par år sedan. Men nu. Jag ser inte riktigt någon ny väg. Eller så intresserar jag mig bara inte tillräckligt. Pupporna från det förra inlägget är iaf en relativt ny väg att gå. Lack säger folk. Men jag vet inte... Konklacken är skön, den gillar jag och den känns lite oväntad, eller åtminstone oväntad nog för att den ska appellera till mig.

Anywho, egentligen finns det sjukt mycket mer intressanta saker att fundera över, såsom offerter på potentiella uppdrag, utbildningar som ska hållas, resor som ska planeras och böcker som ska läsas. Men skorna har hjängt med så länge att det är svårt att låta bli. Därför funderar jag.

070522

2007-05-22T19:10:00.001+02:00

Det är svårt att ta bra kort med kackigt ljus på hotellrum. Meeeen - ändå.

Vit kofta, Svarta Tiger-brallor med supersjysst längd, svarta mönsterstickade strumpor från Dim och svartvit-randig kortärmad tröja. Till det en liten OL-scarf. I feel so chic. Eh.

Tänk om man kunde ha bara en stil. Tänk om den stil man egentligen vill ha skulle passa in även på jobbet. Vad trevligt det skulle vara. jävla konsultträsk.

Fast å andra sidan så är det rätt bra ibland oxå. I morgon träffar jag en superkund, whom I like very much. Tänk att lilla jag är "du-&-jag" med VD:n för ett internationellt företag som bara i Norge omsätter runt 3 miljarder. Det kunde man näppeligen tro när man satt på flickrummet hemma i Norrlands inland.

Dagens inköp

2007-05-22T19:04:00.000+02:00

Superflotta skor, skulle man kunna säga. Ibland vet man bara när man har hittat hem, utan att man egentligen visste att man letade. Det är så jag gör alla mina bästa inköp, för det är bara då jag är tillräckligt off-guard för att faktiskt slå till på de där grejerna som visar sig bli riktiga klippor i garderoben. Egentligen är jag en snål jävel.

Men dessa. Superflotta. Kolla klacken bara!

En alldeles förträfflig helg

2007-05-21T17:47:00.000+02:00

Det finns bara ett ord för den här helgen: magisk.

Jag har grävt i jorden, planterat blommor, hängt med släkten, rensat ogräs, målat köksluckor och bara varit allmänt ledig. Det är som att luften är mycket lättare, renare och fräschare på landet. Dessvärre befinner jag mig nu i Oslo på jobbresa och ska så göra hela veckan. Det känns varken magiskt eller fräscht. Bara trist. Men utbildningen är iaf bra.

Jag är även nöjd med min packning som den här gången slog rekord i effektivitet: en klänning, en kjol, ett par byxor, två kavajer, två par skor och 4 par blusar samt träningskläder. Nu ska jag bege mig ner på stan för att se om jag kan få i mig något att käka. Det är så jävla trist att käka ensam bara. Det blir nog bara något litet och snabbt tror jag. I morgon ska jag gå förbi UFF på Dronninggata och se vad jag kan fynda där. Det är en bra affär, om du frågar mig. Tjipp!

Gammalt skräp 070511

2007-05-14T21:33:00.000+02:00

Som sagt har jag mycket just nu, så det får bli lite i efterhand-bloggning. Här är fredagen, som den såg ut.

Blus från Gina Tricot
Svart kjol med hög midja från Pimkie
Svarta skor från Don Donna

Det var en bra dag, den där fredagen.

Spring i högklackat & vinn 100 000

2007-05-14T20:51:00.000+02:00

Ibland önskar jag att jag var sportigare, alternativt lite mer tävlingsinriktad. Den här gången hade det kanske varit bra, för på onsdag går Glamour Stiletto Run av stapeln. För en snabb rush på 100 meter kan du vinna shopping för 100 000 kr på Dry Lake. Oh ja just ja - du måste springa i högklackat. Dessvärre (eller som tur var?) så ska jag iväg till sydligare grader på onsdag, så det blir inget sprintande för min del. Du?

Men det är bara 250 personer som får springa, och dessa väljs ut av Glamours redaktion. Som att lotta ut en lott till ett lotteri, med andra ord.

Funky film-maker

2007-05-13T22:04:00.001+02:00

En av mina kompisar har gått och fått jobb på Filminstitutet och inspirerad av och glad för det så blir dagens kollage influerat av en lite flashigare variant av filmskapare.

Bilder från Browns, Styledrops, Adidas; Matches och My Theresa

Hängselkjol från Hanii Y
Skinnjacka från Acne
Gulgrå-randigt linne från Sonia Rykiel
Silversneakers i japansk variant, Y3 Yamamoto for Adidas
Armband från Kenneth Jay Lane
Paljettbasker och -scarf från Y3 for Adidas