Jag vill vara elitistisk igen! Exkluderande, ja!

Herreguud, vad jag vill skriva om musik igen... Jag saknar det där elitistiskt säregna som man helt legitimt får vältra sig i och ju mer vältrande desto mer lyssnande. Jag saknar de där andra, de som också vältrar sig i samma tongångar där man talar samma språk eller lyssnar på samma sätt och kan vara helt egoistiska i vår egna säregenhet. Jag saknar Eff och Dirty Deluxe och Gösta och Emma och alla nya tankar om gamla bekantskaper och gamla tankar om nya musiker. Men det är ett styvt arbete att hålla sig så uppdaterad att man kan vara rätt ute. Å andra sidan dyker det ju upp grejer runt omkring hela tiden så det är bara att sträcka ut näven och gripa tag.

Say Hi to Your Mom (vidrig "video" dock), Kinky, Poster Children, norska Serena Maneesh och Devotchka. För att ta några.

*insert valfri klyscha om hur lite tid jag har och hur mycket jag jobbar och hur lite musiknyheter jag har tillgång till längre*